GRUVPROSPEKTERING. Ett företag med bas i Australien har ansökt om att göra en inmutning som berör tre byar runt sjön Undens södra udde. Byborna är oroliga för naturen och dricksvattnet i området, och protesterar mot planerna.
Margareta Hildingsdotter pekar ut mot sjön Unden med dess skogsklädda stränder och öar.
På gården Myrmon i Igelstad bor tre generationer. Simeon Fuchs t.h. och hans föräldrar Susanne och Helmut är alla oroade över inmutningsplanerna. Foto: Malin Bring Vi borde vara rädda om allt dricksvatten vi har, säger Margareta Hildingsdotter, där hon står vid Havikens strand vid sjön Unden. Foto: Malin Bring
– Det här är en unik sjö, med djupt och klart källvatten som går att dricka; en kommunal vattentäkt som är klassat som ett riksintresse. Är det verkligen rätt plats att börja leta efter mineraler? frågar hon.
Dessutom finns gott om fornminnen och hotade växtarter i området, påpekar hon.
Margareta Hildingsdotter bor i Havsmon, en av byarna som berörs av gruvbolagets planer; Igelstad och Fräckestad är de övriga två. Tillsammans med några andra bybor har hon tagit initiativ till att skriva ett protestbrev till Bergsstaten, som är den statliga instans som beslutar om undersökningstillstånden.
Guldfeber
– Vi hade bara en vecka på oss att reagera, vi använde oss av en gemensam facebookgrupp för byarna och fick ihop underskrifter från de flesta fastighetsägare som var hemma så här i semestertider.
Själv känner Margareta Hildingsdotter sig lite luttrad, efter att redan ha upplevt en gruvprospektering i bygden 1987. Då gällde det först och främst guld.
– Det rådde fullkomlig guldfeber i kommunen den gången, man hade stora förhoppningar om nya arbetsplatser och skatteintäkter. Fynden var dock inte tillräckligt stora, så det blev ingen guldbrytning.
Namnbyte
– Men jag vet vilka ingrepp vi kan förvänta oss om det nya företaget får rätt att prospektera. De kan ställa upp baracker, anlägga vägar, gräva diken och ta ner växande skog. Vi markägare fick visserligen viss ersättning förra gången, men det var inte mycket.
Företaget som ansöker om inmutningsrätten har nyligen bytt namn till European Cobalt Ltd. och har sitt huvudsäte i Australien. Bolaget är verksamt i Indonesien och Australien, men vill som namnet antyder även söka efter kobolt i Europa. Kobolt används för tillverkning av batterier till elbilar, och väntas därför bli allt mer eftersökt under de kommande åren.
Hotad natur?
Simeon Fuchs, som driver företaget Myrmons Trädgårdar i Igelstad tillsammans med sin fru, är också oroad över planerna.
– Vi har fått EU-stöd för att bygga upp det här företaget, och nu vet vi plötsligt inte hur framtiden ser ut för oss. Här på gården är vi tre generationer som bor tillsammans, och vi har sökt oss hit för den fantastiska naturens skull. Är den hotad nu? frågar han sig.
På Bergsstaten i Luleå poängterar bergsingenjör Stefan Tuoma att det bara är 1-2% av de inmutningar som görs som leder till någon exploatering. Det som görs i första hand är mätningar och kartläggningar av ett område - ”man far inte bara ut och borrar hål,” säger Stefan Tuoma.
Tidigast den 14 augusti fattar Bergsstaten beslut om European Cobalts ansökan.