Rimligt att granska nätläkarna

Ledare
PUBLICERAD:
Inspektionen för vård och omsorg, IVO, inleder en tvåårig nationell tillsyn över den digitala vården.
Foto: Vilhelm Stokstad / TT
De digitala vårdgivarnas förtjänster och problem har upptagit en betydande del av debattutrymmet om vårdfrågor på senare tid.

Andelen läkarbesök genom dessa vårdappar är fortfarande lågt jämfört med fysiska besök på vårdcentraler, men den växer i rask takt. Därför är det högst lämpligt att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, nu inleder en tvåårig nationell tillsyn över den digitala vården. Både privata och landstingsdrivna verksamheter ska under den tiden granskas för att säkerställa att vårdformen är både säker och ändamålsenlig.

Eftersom det saknas kunskap om den digitala vårdens effekter har dess första tid varit smått kaotisk. IVO:s tillsyn kan förhoppningsvis kartlägga de risker som redan identifierats, så att regleringar kan komma på plats för att förebygga problemen.

I den förstudie som IVO tar avstamp i sammanställs den ringa kunskap som redan finns. Mycket pekar till exempel på att de vanligaste diagnoserna som ställs av digitala vårdgivare med avtal hos landsting är infektioner, såsom förkylningar, och olika former av hudbesvär.

Det handlar således ofta om åkommor som, i den mån de ens behöver undersökas av den offentligt finansierade vården, inte ska behandlas av en läkare. Här finns ett stort bekymmer med att människors ängslighet kombinerat med den i grunden positiva användarvänligheten hos vårdapparna sänker tröskeln för människor att söka, och få, vård högt upp i vårdkedjan för sådant som endast kräver vila.

Ett annat problem med att det än så länge inte finns några regler för vilka åkommor som får behandlas via videosamtal är att de digitala vårdtjänsterna blir en kostsam transportsträcka då patienter enbart hänvisas vidare till den fysiska vården. Här ser IVO även en risk att patienter kan falla mellan stolarna då de slussas vidare. Ett annat bekymmer är att bristen på personlig kontakt mellan vårdgivaren och patienten kan skada patientsäkerheten när det gäller förskrivning av bland annat antibiotika.

Vid sidan av riskerna är det dock tydligt att de digitala vårdtjänsterna uppskattas av många, mycket för att de är smidiga och tidseffektiva medan den fysiska vården ofta är raka motsatsen. Därför är det positivt att flera landsting nu har börjat ta efter företagen och erbjuder digital vård i viss utsträckning.

I exempelvis Region Skåne inkluderar satsningen även 1177 Vårdguiden som över telefon bedömer om en åkomma kan hanteras via videosamtal. En ännu bättre ordning vore om även 1177 kunde använda videosamtal för att styra bort mildare åkommor så att dessa inte belastar själva vården.

Det är mycket möjligt att de digitala vårdföretagen kan fylla ett behov även om och när de fysiska vårdgivarna har kommit i fas med den digitala utvecklingen, och inte minst lyckas erbjuda tillgänglig vård på rätt nivå. Anpassade regleringar för alla aktörer som erbjuder internetbaserad sjukvård kommer inte att lösa det problemet åt landstingen.

Agnes Karnatz/SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.