Kärnenergi för Sverige

Ledare
PUBLICERAD:
Om fossila bränslen som kol, olja och gas ska kunna fasas ut kan vi inte samtidigt släppa kärnkraften.
Foto: Adam Ihse/TT
I dag onsdag möts de fem partier som står bakom energiöverenskommelsen från 2016.

Då sätts Moderaternas nya ultimatum på prov – nämligen att tydliggöra kärnkraftens bärande roll för att vi ska klara både energiförsörjningen och klimatmålen. Första steget för att uppnå det är att frågan diskuteras mellan de fem partierna M, S, MP, C och KD. Det gäller dock för Moderaterna att hålla sitt villkor även när diskussionen väl har börjat, och om det så krävs lämna överenskommelsen om kravet inte uppfylls.

I praktiken handlar Moderaternas krav om att ändra det nuvarande målet om 100 procent förnybar elproduktion år 2040. För att även inkludera kärnkraften ska det i stället för förnybar heta fossilfri elproduktion. Det ska därmed inte råda några tvivel om att kärnkraften är en bärande del i en klimatvänlig energiförsörjning.

Ställningstagandet är viktigt för att det kompromisslösa motståndet som somliga partier har mot kärnkraften ska kunna brytas ned. Minskade utsläpp och kraftigt begränsad global uppvärmning kan inte uppnås med enbart sol-, vind- och vattenkraft. Det har bland annat konstaterats av FN:s klimatpanel i rapporten från 2018, där användning av kärnkraft har en betydande del i flertalet energiscenarier med de mest ambitiösa målen.

Om fossila bränslen som kol, olja och gas ska kunna fasas ut kan vi inte samtidigt släppa kärnkraften. Alternativet är en kraftigt minskad elförbrukning, som i sådana fall skulle stoppa den pågående omställningen inom framförallt industrin från fossila bränslen till el. Inte heller det vore bra för klimatet. Det skulle dessutom innebära att mycket av det som i dag går på el skulle behöva ges upp.

Invändningarna mot Moderaternas nya villkor är att kärnkraftens fortlevnad ligger i händerna på industrin, inte politiken. Det är sant, men som så ofta påverkas marknaden i allra högsta grad av hur de politiska vindarna blåser – få vill satsa på ett energislag med en osäker framtid politiskt. Energiöverenskommelsen säger visserligen att 2040 inte är något definitivt slutdatum för kärnkraften, men det nuvarande målet om förnybar energiproduktion skapar ett osäkert läge.

Att M nu lägger fram sitt krav i energiöverenskommelsen innebär att partiet stärker sin roll som pålitlig kärnkraftsförespråkare, oavsett hur opinionsvindarna blåser. Även KD står nu på den sidan, men i det partiet har ståndpunkten tidigare varit en annan.

Från C och regeringspartierna finns en tydlig skepsis, både mot själva sakfrågan men också mot att över huvud taget ändra i överenskommelsen. I DN (23/4) hänvisar energiminister Anders Ygeman (S) bland annat till ökad osäkerhet om överenskommelsen ändras. Invändningen faller dock i och med att osäkerheten redan finns inbyggd i överenskommelsen.

Att hålla fast vid överenskommelser ska inte underskattas. Icke desto mindre måste de kunna ändras då verkligheten kräver det. Om övriga partier inte vill gå med på det gör M rätt i att hålla sitt löfte och lämna energiöverenskommelsen.

Agnes Karnatz/SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.