Desperat EU-populism

Ledare
PUBLICERAD:
Centerpartiet börjar visa tecken på en växande frustration och rädsla. när det gäller valet till Europaparlamentet den 26 maj.
Foto: ANDERS WIKLUND / TT
Många är oroliga inför valet till Europaparlamentet, EP, 26 maj.

Inte minst Centerpartiet börjar visa tecken på en växande frustration och rädsla. Partiet förefaller nu sätta sitt hopp till ren populism.

Fredrick Federley är Centerns enda nuvarande ledamot av Europaparlamentet och partiets toppkandidat i det stundande valet. Federley har själv i en intervju i Svenska Dagbladet sagt att han anser att de populistiska anti-EU-krafterna får obefogat mycket uppmärksamhet (8/4). De saknar möjlighet att sätta sin prägel på EU-arbetet menade han. Kort därefter presenterades C:s valplattform som fokuserar på att möta hotet från just populisterna i EU. I en intervju i Dagens Nyheter en dryg vecka senare var Federley tonläge ett helt annat (17/4). Då handlade valet om att stå upp för den västerländska civilisationen eller att acceptera den högerpopulistiska nationalismens mörker.

För att göra ont värre har Federley även börjat sprida falsarier om Moderaternas och Kristdemokraternas agendor i Bryssel. I DN-intervjun anklagade han de forna allianskollegorna för att vilja bryta ett samarbete mellan den liberala partigruppen ALDE, till vilken C och Liberalerna hör, och den konservativa, kristdemokratiska gruppen EPP, där M och KD huserar. Samarbetet, förklarar Federley, är ägnat att hålla Sverigedemokraternas partigrupp ECR borta från inflytande och förhindra att gruppen får ordförandeposter i utskott och plenum.

Det är bara ett problem med detta. Det samarbetet existerar inte, vilket Moderaternas avgående EP-ledamot Christofer Fjellner redogjort för uttömmande på Twitter (18/4). Fjellner poängterar att Federley är högst medveten om att grupperna saknar det påstådda samarbetet. Verkligheten stöder Fjellner. Inte minst då den tyske ECR-ledamoten Hans-Olaf Henkel är ordförande i industriutskottet där Federley är ledamot. Därtill är den polske ECR-ledamoten Zbigniew Kuźmiuk vice ordförande i jordbruksutskottet där Federley är suppleant. Samarbetet som stänger ute ECR från ordförandeposter i utskotten är helt enkelt ett påhitt.

Man skulle förstås kunna tänka sig att grupperna ändå samarbetar för att minska ECR:s inflytande i mesta möjliga utsträckning. Men inte heller det stämmer. Så sent som 2017 ingick ALDE, EPP och ECR en uppgörelse för att ta kontrollen över EP:s presidium. ECR belönades med vice talmansposten. Allt med Federleys grupps goda minne. ALDE har givetvis förhandlat med ECR, många gånger dessutom. I stort som smått.

I sig är det inget problem. EP är ett lagstiftande parlament. Det har stor betydelse vad som beslutas där. Givetvis ska alla partigrupper göra vad de kan för att besluten ska bli så bra som möjligt. Att vägra förhandla med ECR innebär samtidigt att man avhänder sig möjligheten att bedriva politiskt arbete. Något som även Federley har tillstått i en uppföljande intervju (DN 19/4).

C har inte agerat fel i EU. Men att vilseleda väljarna om hur EU fungerar och att ljuga om sina forna allianskollegor inför valet är allt annat än hederligt.

Daniel Persson/SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.