Om inte nu, när?

Debatt
PUBLICERAD:
Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin.
Foto: Claudio Bresciani/TT

Jag slutar snart som språkrör, och detta vill jag säga.

Det är hög tid nu.

Mocambique härjas av en av de värsta väderkatastroferna som drabbat södra halvklotet. Hela städer jämnas med marken.

Världens barn går ut och kräver ansvar av vuxenvärlden. De är tydliga. De tänker inte betala för de utsläpp bara vuxenvärlden kan lastas för.

Klimatet kan inte vänta.

Inget är omöjligt i att ställa om våra samhällen. Tekniken finns. Vi vet vad som behöver göras.

Sverige kan vara ett föredöme. Och Sverige har ett ansvar. Om hela världen skulle konsumera som genomsnittet i Sverige skulle vi behövt fyra jordklot. Det har vi inte.

Att ställa om behöver inte innebära en försämring av våra liv. Tvärtom, mycket i det vi behöver göra kan bygga ett rättvisare samhälle.

Mer lokal mat. Ekoturism. Förnybar energi där mer av vinsten stannar lokalt. Bränsle till våra bilar som tillverkas av svenska bönder, snarare än olja som köps av ofta skurkstater.

En ekonomi där vi prioriterar tid för varandra före ständigt ökande prylkonsumtion. Krav på företagen så prylar håller längre, och kan återvinnas. Pant på fler produkter.

Tåg som man kan lita på. Städer med mer plats för barn, uteserveringar och cyklister.

Omställning behöver inte göra oss fattigare i verklig mening. När våra företag hittar lösningar resten av världen också kommer behöva, så finner vi framtidens exportsuccéer. Men vi måste förändra uppfattningen om vad som är ett bra liv. Det kan inte vara att äga mest, alltid resa längst, ha högst lön. Snarare behöver ett gott liv handla om tid med våra barn, träna knattefotbollen, att få vara med i förändringen.

Vi ska göra det på ett sätt så omställningen kan bli allas. Vi behöver höja pensioner, laga revorna i LSS, höja underhållsstöd för ensamstående föräldrar. Sverige kan visa världen att man kan kombinera klimatansvar med ett mer rättvist samhälle.

Vi kan göra detta. Det vi ser nu, i klimatförändringar, krig och konflikter i torkans spår, flyktingkatastrofer, det ger en föraning om vad vi bara kan undvika om vi gör det som krävs nu. Barn och unga över hela världen ställer krav. På oss. Vilka är vi om vi inte lyssnar?

Gustav Fridolin (MP)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.