Skydda jägarna och skogsbruket från EU

Debatt
PUBLICERAD:
Sverige är del av ett nordligt barrskogsbälte. Där en förståelse finns inom EU för jordbrukets vikt, så saknas samma förståelse för skogsbrukets betydelse, menar Torbjörn Bergman (M).
Foto: FREDRIK SANDBERG / TT

Jordbrukspolitiken har givits gemensamt regelverk i medlemsländerna, på god grund. Här är det vår uppgift att se till att Sverige får åter sin beskärda del av gemensamma resurser. Dessvärre finns många exempel på hur svenska intressen ej bevakats och hur ersättningar från EU ej betalats vidare. Bönder ska inte, som nu, vara bank åt staten och svensken ska inte, som nu, vara EU:s största nettobetalare.

Sverige är del av ett nordligt barrskogsbälte. Där en förståelse finns inom EU för jordbrukets vikt, så saknas samma förståelse för skogsbrukets betydelse. Krafter inom EU, på kontinenten, vill göra skogspolitiken till en gemensam sådan och en dramatiskt annorlunda sådan än den svenska. Det finns starka krafter inom EU för att centralisera skogspolitik och begränsa äganderätten. Men för Sveriges ekonomi och handelsbalans är skogsråvaran av central betydelse och halva skogsinnehavet ägs privat. Skogsvårdslagen jämställde 1993 miljö- och produktionsmål. Denna modell behöver försvaras.

Motstridiga och expanderande rekommendationer och regleringar kommer från EU om att exempelvis både öka uttag av förnyelsebar råvara och reducera de skogsarealer som är i produktion. Dessa avvägningar bör underställas nationell politik, där de bäst förstås. Svenska intressen behöver tas tillvara och direktiv ges bästa tillämpning i Sverige. Vapendirektivet är ett aktuellt exempel på hur Sverige drabbas av en alltför hård tolkning av ett EU-beslut, som redan i sig är illa anpassat för oss.

Ökad produktivitet i skogsbruket kombinerat med mycket höga och accelererande uttag av bioenergi innebär minskande foderresurser på hyggen. Samtidigt med ökande viltstammar av övrigt klövvilt samt en fortsatt stor älgstam och stabil mängd ungskog leder detta sammantaget till ökande betesskador på ungskog. Dessa mekanismer driver en likriktning i sammansättningen till för vilt mindre smakliga trädslag. Främst täta monokulturer av gran. Det medför en utarmning av naturen i form av färre lövträd och färre tallskogar.

Av central betydelse för att vidmakthålla förutsättningarna för att odla den ljusa löv-, tall- och blandskog som vi alla uppskattar för rekreation, bär-, svamp- och friluftsliv är att förutsättningarna för jakt och jägare förbättras, så att foder och vilt åter fås i balans. Vi behöver därför skydda jägarna och skogsbruket från EU, men inte låta EU skydda skogen från svenska folket.

Torbjörn Bergman (M)

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.