Spring lilla undersköterska, spring …

Insändare
PUBLICERAD:
Vi springer, vi vänder ut och in på oss för att verksamheten ska fungera varje arbetspass, skriver personal på Haganäset i sin insändare.
Foto: Anneli Malm
I kommunalarbetaren (2017) kan man läsa att äldreomsorgen i Karlsborg har låg personaltäthet, så låg att Karlsborgs kommun tillhör de sämre i landet. Det heter även att kommunen vill vara en attraktiv arbetsgivare.

I SLA (2019) kan man läsa att det ska sparas 8 miljoner, att ingen extra personal får sättas in även om det finns behov för detta. Detta drabbar kortiden/rehab/växelvården hårt.

På avdelning finns 16 rum, ibland händer det att det finns två vårdtagare på ett rum. På avdelningen arbetar tre undersköterskor dag/kväll och en på natten. Vissa helgkvällar endast två undersköterskor, den tredje lever med att med kort varsel arbeta en delad tur.

Under sommaren har trycket på avdelningen periodvis varit högt och arbetsbelastningen nästan ohållbar då ingen extra personal har satts in. När det varit som mest att göra så har enhetschefen fått ta hand om köket, från att servera frukost till att diska. Är det rätt? Har politikerna i Karlsborg gjort några riskbedömningar sett ut ett vårdtagarperspektiv/personalperspektiv?

Till avdelning kommer människor som är i behov av vård och omsorg för att få sina dagliga behov tillgodosedda. Människor som är medicinskt färdigbehandlade men som är i stort behov av omvårdnad. Till avdelningen kommer även människor som bor växelvis hemma och på korttiden. Meningen är att anhöriga ska få återhämta sig den veckan de är själva. På avdelningen vårdas människor i livets slut där en av hörnstenarna i palliativ vård är stöd till anhöriga. Hur ska vi hinna detta när vi knappt hinner sköta vårdtagarna?

Givetvis måste vi som personal prioritera. Mat och mediciner, men resten? Vissa saker kan man skjuta på och göra senare men när är senare?

Då vi utbildar oss läser vi om att arbeta personcentrerat, vårdtagarens rätt till självbestämmande m.m. Hur sjutton ska undersköterskor arbeta personcentrerat när det sparas?

Att inte få komma upp på morgonen när man vill? Eller att få frukost runt elva på förmiddagen? Att behöva lägga sig före sex på kvällen? Hur tror ni det känns att som anhörig se att maken inte blivit rakad? Inte fått duscha på tio dagar? Att inte finnas för den som ska dö, eller dennes anhörig? Detta är en omsorg som vi undersköterskor inte står bakom och som vi tvingas ha på vårt samvete dygnet runt när trycket är högt. Vi springer för att försöka ge omvårdnad på ett acceptabelt sätt. Vi struntar i vår rast, tar kaffet på stående fot, hinner inte själva gå på toa, jobbar över på kvällen trots att vi ska börja klockan sju morgonen efter. Men vi springer, vi vänder ut och in på oss för att verksamheten ska fungera varje arbetspass. Att vi sedan går hem och gråter över hur lite stöd vi undersköterskor får för att ge bra omvårdnad till våra gamla, sjuka och svaga i kommunen gör att många undersköterskor slutar eller funderar på att byta arbete.

Och så undrar många varför så få vill jobba som undersköterskor!

Personalen kortid/rehab/växelvård, Haganäset Karlsborg

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.