Effektivisera inte bort små fängelser

Ledare
PUBLICERAD:
Regeringens målsättning de senaste två decennierna har tyvärr varit färre och större anstalter. Illustrationsbild.
Foto: Per Danielsson/TT
Kriminalvårdens långsiktiga verksamhet hämmas av missriktade besparingar.

Ändå präglas Riksrevisionens senaste granskningsrapport (1/9) av en enögd strävan att minimera utgifter på bekostnad av andra mål.

Riksrevisionen bedömer att resursutnyttjandet vid vissa fängelser är ineffektivt, framför allt eftersom många anstalter har relativt få platser. Därför är rapportens huvudsakliga rekommendation att Kriminalvården bör utnyttja stordriftsfördelar genom större men färre anstalter.

Resonemanget är inte utan poänger. Många funktioner, till exempel bevakningscentral, kansli och vaktmästeri, behövs på alla anstalter, men måste inte vara större för att fängelseplatserna är fler. Alltså blir kostnaderna lägre per intagen person. Större anstalter ger också personalen möjlighet att specialisera sig i högre grad vilket gör att deras kompetens kan användas bättre.

Dock bör inte minskade utgifter i verksamheten vara ett självändamål utan måste betraktas i förhållande till dess övriga mål. Vi har traditionellt bedömt det som viktigt att intagnas närstående ska kunna komma på besök. Eftersom Sverige är avlångt och glesbefolkat kräver det många anstalter. Att behålla exempelvis ungdomsanstalten i Luleå trots att den bara har nio platser är därför rimligt då det närmaste alternativet ligger tolv mil bort.

Ännu viktigare är att då det behövs kunna bryta upp skadliga grupperingar genom att flytta intagna till andra anstalter.

Regeringens målsättning de senaste två decennierna har tyvärr varit färre och större anstalter. Det berodde på en tidigare rapport från dåvarande Riksrevisionsverket som, liksom i dag, framhöll stordriftsfördelar. Det har lett till att tolv anstalter har lagts ned sedan 2005. Dagens skriande platsbrist borde därför inte komma som någon överraskning.

Faktum är att just det fokus på kostnadsminimering som Riksrevisionen ger uttryck för kan vara skadlig. Kriminalvårdens dåvarande generaldirektör Nils Öberg förklarade förra året (NWT 21/3) att fördelningen av anslag inte är anpassad efter verksamheten. Den baseras nämligen på antalet intagna, men anstalterna har framför allt stora fasta kostnader för lokaler och utrustning. Föresatsen att aldrig ha överflödiga personalutgifter går ut över den långsiktiga stabiliteten.

Kriminalvården äger inte heller sina lokaler utan hyr av andra. Tanken är att det skulle vara mer effektivt med specialiserat ägande. Det kan dock bli kostsamt när privata hyresvärdar inte förlänger kontrakten, vilket skett för Kolmårdsanstalten utanför Norrköping. Men även statligt ägda Specialfastigheter orsakar problem. Riksrevisionen påpekar till exempel att renovering och nybyggnation har uteblivit på grund av att Kriminalvården inte kan komma överens med företaget.

Självklart ska skattepengar spenderas varsamt, men njugghet är inte nyttigt. Kriminalvården är mest effektiv när den får tillräckliga resurser att hantera dömda brottslingar och hjälpa dem att lämna kriminaliteten bakom sig.

Daniel Åkerman/SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.