I frågan om utredningen av en moderniserad arbetsrätt SOU 2020:30 verkar det snarare vara ett steg tillbaka i tiden. Förutom arbetsrättsliga argument om försämrade villkor vid turordning och uppsägning finns även en samhällsdimension.
Det är märkligt att folkvalda som ofta och gärna pekar på utanförskap, nu inte använder megafonen och kritiserar de försämringar i LAS (Lagen om anställningsskydd) som är på gång. Uppsägning utan saklig grund torde utan tvekan leda till ökat utanförskap och sämre demokratiska villkor. Inte heller jämställdheten gynnas av förändringarna.
Idag finns ett större inslag av andra aktörer på arbetsmarknaden än som var fallet en gång i tiden då medborgarna stred för arbetsrätt och demokrati med rösträtt åt alla. Dessa tar sig uttryck av en svart marknad och organiserad brottslighet. Även riskkapitalister är inte sena att vädra morgonluft och rullar inte tummarna när tillfälle bjuds. Svårigheten är att komma åt dessa och våldskapitalet är stort. Ju friare marknaden blir desto lättare är det för oseriösa aktörer att verka och konkurrera ut arbetsgivare som sköter sig. De som vill urholka arbetsrätten tuggar sig rejält i svansen.
Fackföreningsrörelsen utgör ofta motorn i många länders strävan efter ökad demokrati. Även här har facket varit med i uppbyggnaden av välfärd och demokrati. Sverige var ett av världens fattigaste länder för hundra år sedan. En trygghet på jobbet leder till ökad kreativitet och initiativförmåga och därmed en utveckling i arbetslivet, vilket främjar konkurrensförmågan.
Det är angeläget med arbetsrätt och demokrati för att motverka ett samhälle med inslag av kriminella krafter så långt det är möjligt. Dessa är inte lätta att förhandla med. Behåll därför eller stärk nuvarande arbetsrätt.
Rättsmedveten