Lotte Dalgaard var bara 25 år när hon fick uppdrag av Ekstra Bladet i Köpenhamn att bevaka häktningsförhandlingen mot en dansk man misstänkt för Helena Anderssons försvinnande.
Året var 1992 och Lotte minns att hon knappt förstod ett ord svenska, men blev väldigt berörd av Helenas öde och den sorg som drabbat vår lilla stad.
– Jag har burit Helena inom mig under alla år.
Nu är Lotte tillbaka i Mariestad för att göra research inför en bok om kriminalfallet.
Lotte Dalgaard har vaga minnen av Mariestad från sitt första besök sommaren 1992. Då var hon praktikant på den danska kvällstidningen Ekstra Bladet och blev skickad till Sverige för att bevaka häktningen av en dansk man.
– Jag minns hamnen och stadshotellet där alla utländska journalister bodde.
Men även om vissa bilder bleknat så har berättelsen om Helena Anderssons försvinnande vuxit desto starkare. Vad var det som hände den unga kvinnan, bara några år yngre än hon själv? Att Helena var nästan jämngammal med Lotte gjorde att fallet berörde henne djupt.
– Och att hon bara försvann, hundra meter från hemmet. Man vill så gärna veta vad som hände. När jag var här 1992 träffade jag den danske mannen som suttit häktad på grund av ett falskt vittnesmål. Han blev avskriven från fallet. Men jag intervjuade även Helenas syster Ulrika som berättade om den tunga ovissheten.
När hennes förlag, Saga Egmont, frågade om hon kunde skriva en true crime-berättelse svarade hon därför ja med förbehållet att de godkände ett fall från Sverige.
Nu är hon här för att göra research.
Hon har intervjuat Helenas andra syster Gabriella, ett vittne som finns med i utredningen, polisen Pelle Jenvén som arbetade med fallet under många år samt en journalist.
– I eftermiddag åker jag till Göteborg för att träffa Anders Eriksson på polisens grupp för kalla fall som nu tagit över utredningen.
Det var inte bara Helenas försvinnande som gjorde det första besöket i Mariestad till en omtumlande upplevelse för Lotte. Även på det privata planet fick vistelsen oanade följder. Här mötte hon nämligen en journalist från Expressen som hon blev förälskad i. Han arbetade tillsammans med fotograf Arne Lundström från Mariestad.
– Jag reste härifrån, men vände snart åter till Sverige. Jag och Lars bodde ihop under en kort period i Jönköping och sedan gick jag ett år på journalisthögskolan i Stockholm.
Flyttlasset gick senare tillbaka till Danmark där Lotte arbetat som journalist och författare. Hon har inte skrivit något om Helena sedan 90-talet, men tankarna om försvinnandet och sorgen hos familjen har hon burit med sig.
– Jag har en väninna som förlorade sitt 3-åriga barn och vi pratade mycket om sorgen. Att det är det värsta som kan hända en mor. Då funderade jag på om det kanske är ännu värre att någon bara försvinner. Att inte få veta.
Tankarna utvecklade hon i en bok som handlar om ett tvillingpar på 13 år som försvinner spårlöst. Huvudkaraktären, Line Lyng, är journalist på lokaltidningen och får i uppdrag att skriva om fallet. Boken finns på svenska som ljudbok och e-bok med namnet Dödens dilemma - försvunna tvillingar.
Vad har hon efter allt fördjupning i fallet för egna teorier om Helenas försvinnande?
– Det är svårt. Jag tänker på den man med pilotglasögon som varit misstänkt senast. Det finns uppgifter som talar emot honom - han kan till exempel inte redogöra för vad han gjorde under kvällen. Men det är också några frågetecken, bland annat när det gäller tiden. Han syntes på stan vid halv fyra. Vad hinner man på 40 minuter? Det är en kort tidsrymd.
Det är också ett dilemma att man aldrig hittat Helena. Vi vet inte vad som hände eller hur hon bragts om livet.
– Så det blir svårt att göra efterforskningar om ett mord när man inte kan vara säker. Det handlar också om preskriptionstider. På så sätt blir det en ond cirkel.
Alla trådar ska nu vävas samman i en berättelse som släpps under vintern på både svenska och danska. Titeln är ännu inte satt.
– När jag åker härifrån så lämnar jag Mariestad med en känsla av att mysteriet om Helenas försvinnande inte är så stort längre, men upplösningen saknas fortfarande.