Så gör vi betygen mer rättvisa

Ledare
PUBLICERAD:
Oavsett om den egna skolan sätter högre eller lägre betyg än någon annan skulle ha gjort måste den variationen vara så liten det bara går. Illustrationsbild.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Kan extern rättning vara lösningen på problemet med glädjebetyg?

En ny rapport från Skolinspektionen visar en klar skillnad när det ordinarie betyget jämförs med bedömningar från andra lärare som myndigheten anlitat. Kanske är detta ett steg mot ett annat system, där lärare sällan eller aldrig sätter betyg på sina egna elever.

Skolinspektionens granskning omfattar nästan 25 000 nationella prov från 297 skolor. I 57 procent av fallen satte myndighetens ombedömare ett annat betyg på provet – oftast blev betyget lägre, men ibland blev ombedömarens betyg i stället högre än det ordinarie. Skillnaderna är alltså påtagliga, men innebär inte alltid att skolorna själva sätter högre betyg på sina egna elever än någon annan skulle ha gjort.

De betyg som sätts av Skolinspektionens anlitade lärare ska inte betraktas som facit, poängterar myndigheten i rapporten. Det kan vara lika stora skillnader mellan två olika externa ombedömare – i synnerhet när det gäller prov där eleven svarar med fritext. Samma skillnad skulle också kunna uppstå när samma lärare rättar ett prov vid två olika tillfällen, menar Skolinspektionen.

Det här betyder dock inte att skolorna står utan ansvar för den stora skillnaden i betygsättning. Vissa skolor visar mindre skillnader jämfört med ombedömarna, medan andra har betydligt större. Men orsaken verkar inte vara så enkel som att vissa skolor medvetet sätter högre betyg än eleverna förtjänar. Till stor del handlar det om vilka metoder som skolorna använder vid provrättning.

Att elevernas prov är anonyma vid rättning är en viktig pusselbit. Skolorna kan också låta andra lärare rätta proven, och dessutom ha så kallad sambedömning, där flera lärare är med och sätter betyg på samma provsvar. Om allt det här tillämpas av skolan blir också skillnaden jämfört med Skolinspektionens bedömning mindre.

Det kräver förstås en del resurser för att använda dessa metoder för att säkra betygsättningen. Men betyget är också en viktig del i skolans verksamhet. Oavsett om den egna skolan sätter högre eller lägre betyg än någon annan skulle ha gjort måste den variationen vara så liten det bara går. Betyg ska inte handla om tur eller otur för eleven.

Skolinspektionens resultat kan vara ett första steg mot obligatorisk extern provrättning – förhoppningsvis också med sambedömning. I så fall får lärare fokusera på att undervisa sina egna elever, medan någon annan sätter betyg. Det kan också befria lärarna från den press som vissa föräldrar sätter på dem.

I andra delar av samhället, och i andra länder, är bedömningar från utomstående inget konstigt. En idrottstränare lär ut och sätter strategier, men på matcher är den en helt annan person som dömer. I exempelvis Finland är det så kallade censorer som granskar studentproven.

Extern rättning behöver inte betyda att bedömningarna i skolan blir fläckfria, men det gör förhoppningsvis att betygsvariationen blir minimal.

Agnes Karnatz/SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.