Det är mycket som är föränderligt i svensk politik men söndagens partiledardebatt i Svt följde ett igenkänt mönster. Regeringen och dess stödpartier stod på den ena sidan medan oppositionspartierna stod på den andra. Centerpartiet och Liberalerna gör numera olika vägval i regeringsfrågan samtidigt som högerpartierna idag samarbetar med Sverigedemokraterna. Det är tydligt att det är nya block som håller på att skapas.
Det nya är att L har bytt sida och tänker stödja en borgerlig regering i nästa val. Det ger oss en ny blockbildning eftersom C håller fast i ett fortsatt regeringssamarbete med Socialdemokraterna.
Blockpolitiken är fördummande, har Stefan Löfven upprepat med en dåres envishet genom åren. Det ligger i S intresse att försöka begrava blockpolitiken eftersom det är ett hot mot partiets maktambitioner.
Efter förra valet lyckades Löfven fortsätta som statsminister och dessutom splittra borgerligheten. Blockpolitiken eroderade – tillfälligt. Nu växer istället nya block fram.
Initiativ i migrationsfrågan
Söndagens partiledardebatt föregicks av ett gemensamt utspel ifrån Moderaterna, SD, Kristdemokraterna och L i den otroligt laddade och infekterade migrationsfrågan. Det initiativet ska varken överdrivas eller förminskas även om det givetvis är mycket symbolik eftersom det är SD:s stora fråga.
Regeringen tillsatte en migrationspolitisk kommitté för att försöka skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det arbetet pågick i över ett år men havererade efter sommaren förra året.
Det fanns 26 förslag som partierna kunde enas kring genom hoppande majoriteter. S och Miljöpartiet var dock oeniga om 23 av dessa förslag.
Därför valde regeringen att arbeta om en del förslag och delvis lägga fram en egen politik. Istället för att genomdriva de förslag som det faktiskt finns stöd för i riksdagen kapitulerar S inför MP.
Få mandat skiljer
Oppositionen lägger nu fram ett utskottsinitiativ för att stoppa regeringens i efterhand omförhandlade förslag och istället faktiskt genomföra det som kommittén har enats kring. De kommer förmodligen att misslyckas, ty det skiljer några ynka mandat men det visar ändå på hur hårfin majoriteten är för migrationspolitiken.
Några dagar efter partiledardebatten stod det klart att C tänker stödja regeringens migrationsförslag trots att partiet tidigare i kommittén drev några av de förslag som oppositionen nu för fram. Så går det när det är viktigare är att ta avstånd ifrån andra partier än att sätta sakpolitiken i centrum.
Nya block på väg att skapas
Den nya blockbildningen som är på gång är inte lika rigid som den traditionella med det är ändå två regeringsalternativ som utkristalliserar sig. C är inget socialistiskt parti och SD är inget borgerligt parti men partierna positionerar sig likväl i varsitt block.
Det är alldeles utmärkt. Blockpolitiken underlättar för ansvarsutkrävande och skapar tydliga val för väljarna. Möjligheten för väljarna att tillsätta och avsätta regeringar är en helt central del av demokratin.
Samtidigt är det oklart vilken politik som slutligen ska föras om respektive block vinner valet. Det är ett problem men också en konsekvens av vårt proportionella valsystem som resulterar i att många partier tar plats i parlamentet.
I den meningen är det en intressant parlamentarisk verklighet. Väljarna vet vilka partier som ska utgöra regeringsunderlag samtidigt som partierna har möjlighet att profilera sig själva utifrån sina politiska prioriteringar. Det blir det bästa av två världar. Blockpolitik och flerpartisystem i förening.
Kanske kan vi till slut få en fungerande parlamentarism igen efter tolv år med minoritetsregeringar utan en tydlig förankring i riksdagen. Det är år som har präglats av regeringskriser, budgetnederlag för regeringarna och blockering i riksdagen.
Blockpolitiken är inte död
Regeringsbildningen 2018 handlade mer om avståndstagande än om sakpolitik. Det överordnade målet var att V och SD skulle isoleras och inte få inflytande.
I verkligheten har det blivit tvärtom när oppositionen kunnat förena sig i ett antal frågor.
Nu är vi på väg till det normala i svensk politik med två block som står mot varandra.
Det är bra för demokratin med två någorlunda tydliga regeringsalternativ inför nästa val och dessutom fokuserar nu fler partier på sakpolitik istället för politiskt spel.
Det är inte minst oppositionspartiernas initiativ i migrationspolitiken ett exempel på.
Ryktet om blockpolitikens död är starkt överdriven.