Hoppa till huvudinnehållet

Trenden talar för färre borrar

Publicerad:
Reporter Alf Ehn
Alf Ehn
alf.ehn@mariestadstidningen.se
Håkan Kollander, tidigare distriktschef hos Skogsstyrelsen, konstaterar att den här granen är angripen av granbarkborrar och snart ska avverkas.
Håkan Kollander, tidigare distriktschef hos Skogsstyrelsen, konstaterar att den här granen är angripen av granbarkborrar och snart ska avverkas. Foto: Charlotte Ferneman

Den kalla våren har fördröjt granbarkborrarnas svärmning. Snart är det dags på nytt men granbarkborreindexet pekar på en nedåtgående trend.

Granbarkborreindexet, som visar hur många nya honor som varje hona producerar varje år, pekar på en nedåtgående trend för borrarna. Under den extremt varma och torra sommaren 2018 var siffran fem honor. 2019 sjönk det till två och förra året handlade det om 0,7.

– Siffrorna kommer från stickprov i landet, det finns exempelvis inga sådana provstationer i Skaraborg men det ger ändå en viss tendens. Konkurrensen från andra insekter och att det kommit fler rovinsekter kan ha drivit ned antalet granbarkborrar, säger Håkan Kollander, som tidigare varit distriktschef vid Skogsstyrelsen.

Fördröjd svärmning

Den svala och kalla våren har fördröjt granbarkborrarnas svärmning. Den brukar inledas när kvicksilvret når över 18 grader, samt att det varit plusgrader under hela dygnet någon vecka.

– Förra året var den igång vecka 17. Nu är det redan vecka 18 och det är tveksamt när värmen kommer. Dröjer den hinner de kanske inte med två generationer, utan den andra kanske kryper ned i marken direkt, säger Håkan.

8-10 veckor efter svärmningen kan den nya generationen lämna granen och antingen angripa nya granar eller gräva ner sig i marken för att övervintra. Blir det en varm, torr och långvarig sommar blir scenariot annorlunda.

Skogsstyrelsen

Håkan Kollander från Lugnås jobbade under flera år hos Skogsstyrelsen. Numera är han pensionär men vistas ofta ute i skog och mark och håller sig uppdaterad med vad som händer.

MT träffar Håkan i ett skogsbestånd i närheten av Lugnås. Angreppen från granbarkborrar är tydliga på de flesta av granarna som ser torra och ofräscha ut. Små ingångshål på barken samt mjölliknande spår vid rötterna är några tecken, liksom spår av kåda som runnit utmed stammen. Flera av träden har märkts för avverkning.

Träden är plågade efter det senaste årets angrepp.
Träden är plågade efter det senaste årets angrepp. Foto: Charlotte Ferneman

– Det här ser inte bra ut, men jag ser inte lika mycket angripen skog som under de senaste två åren, säger Håkan Kollander sedan han med van blick granskat omgivningen.

Ingen nyhet

Angrepp från granbarkborrar är inget nytt för Håkan. När han började sin karriär 1979 var angreppet på de värmländska skogarna i slutfasen. För att skydda skog i Skaraborg sattes det ut rörfällor, vilket är en av de metoder som används även i dag.

Tålamodet hos markägarna är betydelsefullt i kampen mot insekterna.

– Det är som med coronan. Det gäller att hålla i och hålla ut. De flesta är på tårna men det går att spåra en viss utmattning. Det är inte så roligt att se trädbeståndet bli angripet och tappa i värde. Det är en förlust både för markägarna och för hela landet.

Håkan Kollander var med och satte ut fällor för granbarkborrar redan under slutet av 70-talet.
Håkan Kollander var med och satte ut fällor för granbarkborrar redan under slutet av 70-talet. Foto: Charlotte Ferneman

Vad kan skogsägarna göra på sikt?

– Kanske ha mer blandade bestånd, sätta gran på rätt ställe. På det här stället borde det varit mer tall, det är backigt och påfrestningarna blir större.

Information

Skogsstyrelsen har, i samarbete med flera aktörer i branschen, startat flera bekämpningsprojekt. Mycket handlar om information. Just nu pågår en granbarkborrevecka där alla intresserade kan få veta mer.

– Det gäller att väcka folk. Nu när säsongen är på väg att börja bör markägarna vara ute en gång i veckan och se över sin skog. Att avverka angripen och nedsatt skog, samt få bort det skadade virket så snart som möjligt, har en positiv effekt.

Kan döda en frisk gran

Granbarkborren är en cirka 4 millimeter lång skalbagge som tillhör barkborrarna. Det finns cirka 90 arter av barkborrar i Sverige. Nästan 30 av dem kan leva på gran, men granbarkborren är den ende av dem som kan döda stora friska granar. När en hane luktat sig fram till en stressad gran börjar den borra sig in i den. Granen svarar genom att försöka dränka barkborren i kåda. Då kallar barkborren på sina artfränder med en särskild doft, ett feromon, som han tillverkar i sin kropp med hjälp av granens kåda. Alla granbarkborrar, både hanar och honor, som flyger förbi känner doften och samlas på den stressade granen. Hanarna börjar omedelbart gnaga sig in i barken överallt. Granen försöker dränka alla i kåda, men till slut orkar den inte längre. Varje hona gnager en rak, cirka 10 cm lång modergång som följer granens fiberriktning. Äggen läggs i gångens sidor. Larverna äter sig vinkelrätt ut från modergången och förpuppar sig efter 5-6 veckor. Efter ungefär en vecka som puppa kläcks de nya baggarna. De stannar under barken ytterligare ett par veckor och äter medan skalet hårdnar och de får den vuxna granbarkborrens bruna färg.

Källa: Skogsstyrelsen

Artikeltaggar

EkonomiLantbrukLugnåsMariestadMiljöSkogsstyrelsen

Så här jobbar SLA med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.