Socialtjänsten i Tibro har inte gjort allting rätt

Insändare
PUBLICERAD:
Pandemin och andra erfarenheter visar behovet av att införa en MAL-funktion, en medicinsk ledningsansvarig läkare, i kommunen, menar Eric Bertholds.
Foto: Anita Enocksson
I SLA den 28/6 uppges att ”Det har hittills inte funnits något bekräftat fall av covid-19 i Tibro kommuns LSS-verksamhet”, vilket socialchefen i samma artikel tycker är ”ett fantastiskt resultat”.

Sanningen är att även LSS-vårdtagare finns bland de 63 personer med bekräftad smitta i Tibros kommunala sjukvård.

Som framgår av mitt debattinlägg om pandemin i SLA den 29/5 stämmer det inte heller att ”Kommunen har gjort allting rätt”, som en av rubrikerna lyder den 25/5 i P4 Skaraborg efter att belåtna chefer i diverse intervjuer uttalat sig om det positiva resultatet av en ”oberoende utredning”, beställd av kommunen och utförd av ett konsultföretag vars projektledare är kommunpolitiker i Skaraborg. En ”utredning” som inte intervjuade en enda kommunsjuksköterska eller hemsjukvårdsläkare.

Uttalanden illustrerar problemen som uppstod med ädelreformen 1992, när kommunerna, genom sin socialtjänst fick ansvar för äldrevården och dess sjukvård. Insikt har saknats om hur sjuka många äldre är. Socialtjänsterna som styr äldrevården har inte haft förutsättningar för eller intresse av att se vad som saknas av medicinska kunskaper, sjukvårdsrutiner, organisation, fortbildning m.m. Pandemin har blottlagt dessa brister, väl dokumenterade av Coronakommissionen i sitt delbetänkande ”Äldreomsorgen under pandemin”, där man bland annat skriver att:

— Läkare i princip kan inte delta i kommunens planeringsarbete på vårdområdet, inte ens i det krisledningsarbete som kommunen har att utföra under en pandemi.

— Den äldre som flyttade till ett särskilt boende fick eget hyreskontrakt. Det betraktades som en symbol för att den äldre inte längre skulle ses som en patient.

— Socialutskottet påtalade 1996 att läkarens roll, ansvar och funktion blivit alltmer perifer, vilket innebär försämrad medicinsk kvalitet.

— Länge har synen att det inte krävs någon utbildning dröjt sig kvar i äldreomsorgen, delvis finns den nog kvar ännu.

Även i andra kommunala sjukvårdsverksamheter saknas medicinskt ledningsmandat, bland annat LSS-, demens- och beroendevården. Exempelvis har medicinskt oskolade socialsekreterare avfärdat läkarintyg för tvångsvård som utfärdats i samråd med psykiater och kommunsjuksköterskor och istället förespråkat frivillig vård. Socialsekreterare som saknar medicinsk kompetens har avslagit ansökan om demensboende gjorda i samförstånd mellan kommunsjuksköterskor, hemsjukvårdsläkare och anhöriga. Man har dragit ner LSS-stödinsatser för allvarligt psykiskt sjuka vårdtagare från 16 till 2 gånger per vecka utan att samråda med patientens sjuksköterska eller läkare. Och så vidare.

I Sverige står kommunen för 25 % av all sjukvård. Pandemin och andra ovannämnda erfarenheter visar behovet av att införa en MAL-funktion, en medicinsk ledningsansvarig läkare, i kommunen.

Eric Bertholds

Hemsjukvårdsläkare

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.