Gästkrönika: Såsen rann utmed ryggen

Krönikor
PUBLICERAD:
Jag vaknar mitt i natten och hjärnan går igång på direkten. Frågan som dyker upp är: Vad sjutton ska min krönika handla om?

I mitt yrke som kommunikatör har jag skrivit kilometervis med text, men jag har aldrig skrivit en krönika. Vad har jag att berätta som den breda allmänheten kan tycka vara intressant eller bara underhållande att läsa om?

Den ena idén efter den andra dyker upp i huvudet. Ska jag berätta när jag var tio år och tävlade i Kalle Anka cup i slalom? Inget märkvärdigt med det kanske. Det som var speciellt var att jag blev omkörd på vägen ner efter en incident i första porten. Har det någonsin hänt tidigare eller senare? Tjejen som startade efter mig korsade mållinjen innan jag gjorde det, vilket orsakade viss förvirring i sekretariatet. Även om åket dag två gick mycket bättre så blev jag naturligtvis sist i tävlingen.

Flera andra idéer poppar upp: Jag tänker på hur jag, tillsammans med min kompis, hoppade på uppdraget som ledare för drillflickorna när Musikskolan startade den verksamheten, trots att ingen av oss hade någon tidigare erfarenhet. Det var i slutet av 70-talet och jag blev sedan kvar, med vissa avbrott, fram till 1986.

Det var slutserverat för mig den kvällen och jag blev hänvisad ner till mitt rum.

Uppdraget tog mig både till Norge, Tyskland och Österrike tillsammans med tjejerna och Musikskolans blåsorkester och senare Volvos Musikkår. En rolig tid som bland annat innehöll deltagande i en skönhetstävling i Tyskland. För att öka antalet deltagare ställde jag och vår tamburmajor upp. Hon tog hem vinsten och blev krönt till skönhetsmiss. Jag var nöjd med min andraplats.

Tyskland ja, finns det något roligt att berätta från mina år som barnflicka där? Ja, det finns det, men allt ska inte berättas. En händelse, som inte var så rolig när den hände, men som jag kan skratta åt i dag, var när jag efter två veckor hos familjen skulle servera vid en middag. Det bjöds på ankbröst, snyggt upplagda på ett fat. Jag stod bakom en av de manliga gästerna och råkade tippa fatet så att såsen rann utmed hans rygg. Det var slutserverat för mig den kvällen och jag blev hänvisad ner till mitt rum. Jag var ändå kvar hos familjen i 18 månader och fick förnyat förtroende att servera vid många middagar.

Några gånger under mitt yrkesverksamma liv har jag sagt upp mig på grund av att jag inte mått bra. Jag sitter själv i förarsätet i mitt liv och det går till stor del att styra dit jag vill. För 2,5 år sedan styrde jag arbetslivet till Science Park Skövde, och där väntade nya utmaningar. I parken finns nästan hundra företag inom IT, tech och dataspel vars medarbetare har driv och massor av idéer. De har alla börjat någonstans, kanske med en enkel idé som sedan utvecklats till ett företag.

Av mina nattliga idéer lär det inte bli något företag, men det blev i alla fall en text. Har du en idé som skulle kunna utvecklas till något större? Skulle du vilja testa om idén håller för att starta ett företag? Hör i så fall av dig till någon av mina kollegor som jobbar med affärsutveckling, för även små idéer kan bli framgångsrika företag!

Eva Nilsson

Hiss: Drygt fyra veckors ledighet ligger framför mig

Diss: Allt våld, men framför allt det oprovocerade

Så här jobbar SLA med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.