Läckö slott är mer levande än på länge. Under den soliga lördagen stod alla dörrar öppna, redo för barnteater, pop-up konserter och besök i årets nya utställning i fängelsehålan.
Inne på Borggårdens balkong ställde sig två av musikanterna från Läckös slottstrio. Frida Engström sjöng opera och Per Drougge spelade fiol. På lördagen hade de pop-up konserter, spontana spelningar på flera olika platser i och runtomkring slottet.
Nedanför balkongen stod den tredje medlemmen Mikael Kjellgren och besökare, som var utspridda över gården. Vissa tittade upp mot slottets väggar och undrade till en början var musiken kom ifrån.
– Det blir tomt utan operan och då är det klart vi ska ha en slottstrio, säger verksamhetsledaren för opera och scenkonst Catarina Gnosspelius.
Fängelsehålans rum blir ny utställning
Utan de större musikarrangemangen har slottet stått så gott som tyst, menar Catarina, även om Läckö slott försökt hålla igång utifrån restriktionernas begränsningar.
Men de spontana musikspelningarna är inte det enda fantasifulla draget de tagit till. I juni öppnade en ny basutställning, som handlar om slottets fängelsehåla.
Där hittar besökaren berättelser om fångarna och framvaskad fakta om hur hålan använts genom historien.
Teater baserad på en sann historia
En av berättelserna blev till årets barnteater, ”Flykten från fängelset”, om de två fångarna Sven Persson och Per Ryttare. De rymde från Läckö, där de satt inlåsta på 1660-talet och detta gestaltar säsongens skådespelare i en 20 minuter lång föreställning.
Denna helg är det skådespelarna Jenny Pettersson och Kajsa Holmqvist som håller i tyglarna för föreställningen och de andra aktiviteterna för barnen.
– Barn är den mest tacksamma publiken. Som skådespelare får du respons direkt, säger Jenny Pettersson, som spelar Per Ryttare.
Personalen är noga med att besökarna inte ska behöva trängas med varandra. Samtidigt sprider många ut sig naturligt, eftersom det går att hitta på saker även utanför slottets väggar. I helgen stod Sigrid Storråda vid vattnet fylld med passagerare och längs med vattnet badade och fikade folk flitigt.
– Efter pandemin är vi ödmjuka över slottet vi har. Det är skönt att vi är på väg tillbaka, säger Catarina Gnosspelius.