Ska man ”brinna” för sitt jobb?

Ledare
PUBLICERAD:
Ordet ”brinna” återfanns i inte mindre än 90 procent av alla annonser om lärartjänster. Illustrationsbild,
Foto: Jessica Gow/TT
Arbetsgivare söker idag ofta människor som ”brinner” för sitt jobb.

Tidningen Skolvärlden tog (10/6) upp förekomsten av ordet ”brinna” i platsannonser. Skoldebattören Marcus Larsson hade räknat ut att ordet återfanns i inte mindre än 90 procent av alla annonser om lärartjänster. Exemplet uppmärksammades av Ann-Charlotte Marteus i Expressen (15/7) som menade att kraven om att brinna för sitt arbete sannolikt bidrar till att många lärare sjukskrivs för utbrändhet.

Men kraven om att anställda ska brinna för sitt jobb finns inte bara i skolans värld. En snabb sökning på arbetsförmedlingens hemsida visar att ordet ”brinner” finns med i fler än 5 000 platsannonser. Det handlar om alla möjliga typer av jobb. Det går att brinna för saker som ”sälj”, ”content”, ””människan i centrum”, ”processer” och ”nya lösningar”. Därtill kommer ännu fler kvalifikationer som handlar om känslor. Arbetssökande önskas känna känslor som entusiasm, starkt driv eller stark tro.

Man kan förstås hävda att detta bara är på skoj; att det handlar om så kallat ”corporate bullshit”. Att det är ett språk som rekryterare och HR-folk använder sig av utan att tänka på betydelsen. Men ord spelar roll. De uttryckta förväntningarna om starkt känslomässigt engagemang påverkar arbetet och arbetstagarna. Det finns till och med ett ord för fenomenet: Emotionell kapitalism.

Begreppet myntades av den israeliska sociologen Eva Illouz och avser egentligen större samhälleliga förändringar. Men en del av den emotionella kapitalismen är just känslorna som en marknadsvara. Som arbetstagare förväntas vi idag inte bara sälja vår tid och våra kunskaper på arbetsmarknaden. Arbetsgivaren vill också ha vårt känslomässiga engagemang.

Med det i åtanke borde kanske inte ökningen av stressjukdomar och sjukskrivningar i det moderna samhället komma som en överraskning. Utmattningssyndrom är den orsak till sjukskrivning som ökade mest under 2010-talet. En anställd som upplever en trög period med misslyckanden på jobbet kommer med den emotionella kapitalismens logik ställa sig frågan om denne inte tappat engagemang och driv. Prestationer kopplas ju till känslor och psyke.

Ökningen av stressrelaterade sjukdomar i det moderna samhället har förstås flera bottnar och allt handlar inte om vad vi gör på jobbet. Men man kan nog ändå våga påstå att kraven om brinnande känslomässigt engagemang i arbetet knappast gagnar ett sundare arbetsliv.

Här finns en chans för de arbetsgivare som känner sig manade att agera som föredöme och stryka den typen av känslomässiga kvalifikationer i platsannonser. Varför inte i stället anställa någon som är skötsam och rekorderlig men har sin passion någon annanstans än på jobbet?

Mathias Bred/ SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.