Hon vill hjälpa djuren hitta hem

I en röd liten stuga mitt ute på landet har hon sitt hem - Cassandra Lindahl. Hon driver Cassis omplaceringar och brinner för att hjälpa djur att hitta nya hem.

Cassandra berättar att hon alltid tyckt det varit roligt med djur. Redan i femårsåldern fick hon sitt första djur, en undulat, därefter en kanin som en släkting inte ville ha längre.

Tidigare bodde Cassandra i en lägenhet i Malmö, men omplacering av djur kräver plats. Hon behövde något större och började leta hus i Skåne men de höga priserna satte stopp. Men efter att ha sett ett hus utanför Frösve slog hon till och har nu bott här i fyra år. Samtidigt som hon flyttade upp fick hon ta hand om en amstaff-hunden Wilska.

– Polisen hittade henne när de letade efter en man, de hittade inte honom men de hittade sex hundar istället. Ingen ville ha henne för hon var nästan galen, säger hon.

Efter en tuff början med mycket separationsångest kunde Wilska landa i sitt nya hem och idag trivs hon lika bra som sin matte.

Cassandra började anpassa huset och tomten för att det skulle passa henne. Hon gjorde i ordning uthuset till djurhem, kaninerna var i trädgården. Hundarna fick stora ytor ute i trädgården, inne satte hon upp fler dörrar för att kunna dela på djuren.

Började med omplaceringar

Själva omplaceringsverksamheten började för snart nio år sedan. Cassandra åkte ner till Spanien och volontärarbetade på en hästfarm. När hon kom hem och började studera saknade hon känslan av att göra nytta. Hon hörde av sig till en kattförening för att få hjälpa till. Hon skulle få en katt för omplacering men det blev två, den ena behöll hon sedan. Ungefär samtidigt blev en kanin dumpad på en 4H-gård där hon jobbade.

– En morgon när jag kom till jobbet satt en kanin i en bur där. Jag tog med den hem för att klippa klorna och låta henne få ett fint sista dygn i livet, säger hon.

Dygn blev till veckor innan kaninen fick en ny ägare. Något år senare riskerade en hund avlivning men Cassandra kunde hjälpa den och där började hennes omplaceringar av hundar. Sedan blev det fler och fler djur, totalt har nu hundratals djur fått hjälp av Cassandra.

Idag tar Cassandra emot mindre djur. Just nu har hon en kanin för omplacering men tror att det är två hundar och sju kaniner kaniner på väg. Tror säger hon för hon kan aldrig veta helt säkert, allt kan ändras snabbt.

Katter och lantbruksdjur tar hon inte emot beroende på ekonomi, plats- och tidsbrist. Cassandra säger att djuren både kan komma från och lämnas till olika delar av Sverige men oftast handlar det om södra Sverige. Ibland hämtar hon djuren själv, ibland kommer ägarna hem till Cassandra. Innan ett placeringsbeslut får köparna komma hem till henne och träffa djuret. Då kan både hon själv, köparna och djuren känna av hur samspelet funkar. Hon gör även hembesök för att se hur hemmet skulle kunna passa djuret.

Krav på nya ägare

Cassandra ställer vissa krav på dem som köper ett djur av henne. Kaniner måste ha tillgång till minst fem kvadratmeter dygnet runt och ha minst en kaninkompis. När det gäller hundar vill hon se att köparen har tid och ekonomiska resurser.

Många av de nya ägarna är par, 20-40 år, men djuren hamnar sällan hos barnfamiljer, mest eftersom barn kan vara livliga och högljudda.

– De flesta djur som kommer från mig har redan haft det svårt och klarar inte så mycket stök, säger Cassandra.

De gamla och nya ägarna får inte ha någon kontakt. Cassandra kan förstå att gamla ägare vill få uppdateringar och hon kan själv förmedla kort och liknande. Men hon vill inte att någon annan ska råka ut för den hon gjorde när hon blev mordhotad av en tidigare djurägare som ångrat sig.

Omhändertagen av en anledning

Just nu är det många annonser om djur som söker nya hem. Cassandra tror att många skaffat djur under pandemin men nu insett att det kräver mer än de trott. Det kan också finnas de som inte kan hantera en hund med problem och av välvilja lämnar bort den. Men det finns också exempel på motsatsen.

På vissa ställen i Sverige finns många vildkaniner, där släpps också många tamkaniner ut i tron om att de får det bättre i det vilda. Men kaniner kan vara elaka mot varandra och de tama har inte vett på att vara skygga, då kan det bli tufft. Cassandra ger flera exempel på kaniner som farit illa, bland annat en som blivit stenad så den hade sår på hela ryggen, var tovig och full med ohyra.

Förra året skulle hon hämta höns på en fabrik. Hon hade själv med flera lådor men ägarinnan tryckte ner sju helnakna höns i en enda kartong, hon beskriver det som att de var halvdöda när hon fick dem. Även hundar kan fara illa. Hon minns sin förra hund väl, en dobermann som omhändertagits av Länsstyrelsen.

– Han hade aldrig gått på promenader så han bajsade inne. Jag fick inte reda på mycket när jag tog över honom, senare fick jag reda på att han hade haft ett helvete tidigare, säger Cassandra.

Djur som far illa väcker många starka känslor enligt Cassandra, även hos henne själv. Därför tycker hon att det känns skönt att få göra något konkret och praktiskt.

Cassandra säger att det är hennes heltidsjobb som lärare som gör att hon kan driva sin verksamhet. Hon tar också betalt för djuren vilket täcker delar av hennes omkostnader för exempelvis veterinär. Ibland får hon gåvor från privatpersoner som följer henne på sociala medier.

Nu drömmer hon om att kunna bygga ett nytt djurhem på tomten. Hon vill köpa en villavagn eller liknande där hon kan ha kaniner, hundar och marsvin och ha ett karantänrum. Tills dess fortsätter hon sitt arbete med att hjälpa djuren.

– Det är det som gör det värt det, att se hur de får det bra, säger Cassandra.