Linus Hellman: En uppskjuten regeringskris

Det blir alltmer tydligt att sommarens regeringskris i realiteten är en uppskjuten regeringskris. Riksdagen släppte fram en statsminister som inte har stöd för sin egen budget. Det är djupt oansvarigt men det är inte otillåtet. Det bådar för skakiga månader framöver med en utdragen och osäker budgetstrid under hela hösten.

Det svåra är inte att bli vald till statsminister. Det svåra är sedan att styra landet, att skapa majoriteter i riksdagen och framförallt att få igenom sin budget. Det har visat sig med all önskvärd tydlighet de senaste mandatperioderna. Det är bara att fråga Stefan Löfven.

Han har varit statsminister sedan 2014 men har tvingats styra på motståndarens ekonomiska politik i två av sina sju år som regeringschef. Det är ett svårslaget rekord men också en konsekvens av att regeringen saknar majoritet för sin politik.

I höst kan det vara dags igen när en vingklippt regering – som har tappat en del av sitt parlamentariska underlag (läs Liberalerna) efter sommarens regeringskris – ska lägga fram sin sista stora budget innan valet nästa år.

Riksdagen röstade igenom en misstroendeförklaring mot Stefan Löfven i en historisk omröstning i juni. Aldrig tidigare hade de folkvalda avsatt landets regering genom ett sådant förfarande. Löfven kunde ha utlyst extra val men valde istället att avgå.

Efter talmansrundor kom han tillbaka som statsminister. Det var odramatiskt. När regeringar ska tillsättas i Sverige krävs det bara att inte en majoritet röstar emot. Nu fattades det två röster för att stoppa Löfven ifrån att åter tillträda efter att Centerpartiet och Vänsterpartiet lagt ner sina röster.

Ingen enkel vardag

Så enkel och bekymmersfri är inte tillvaron som statsminister. När det kommer till det vardagliga politiska hantverket krävs det att en regeringschef kan förankra sina förslag i parlamentet.

Eftersom den nya regeringen saknar ett formellt parlamentariskt underlag är det upplagt för stor dramatik i höst när det ska röstas om budgeten. Januariavtalet har fallit och det innebär att Löfven är mer sårbar inför att andra riksdagsmajoriteter kan skapas.

Samtidigt är det regeringsunderlag som återstår djupt splittrat. Orsaken till regeringskrisen var ytterst att C och V inte lyckades ha en fungerande relation. Nu behövs båda partiernas röster för att regeringens budget ska gå igenom.

Det är i grunden två partier med helt olika syn på den ekonomiska politiken. C framhärdar dessutom att de inte tänker stödja en budget som är framförhandlad med V.

Just nu ser det dödsdömt ut men politik är ju det möjligas konst. Det är möjligt att Löfven lyckas få både C och V med sig genom att vara lyhörd och att partierna utåt kan ge sken av att någon förhandling aldrig har ägt rum. Undrens tid är ju inte förbi men det skulle vara historiskt om C och V röstade på samma budget.

När ska polletten trilla ner?

Ett sådant förhållningssätt är inte särskilt förtroendeingivande men så blir det när partier inte inser de parlamentariska realiteterna.

När ska polletten trilla ner för Annie Lööf? Att först släppa fram en regering och sedan springa i väg och gömma sig i någon slags förkonstlad opposition när man de facto är en del av regeringsunderlaget imponerar inte på någon.

V-ledaren Nooshi Dadgostar tycks vara förpassad till media för att förhandla. Häromveckan dök hon upp i Svt:s Aktuellt och framförde sitt partis krav för att stödja budgeten. Det är flera förslag som går på tvärs med det som C står för.

I det nya uppkomna läget krävs det att hela det kvarvarande regeringsalternativet samlar sig kring politiken för att den ska gå igenom. Det är enkel matematik. Annars samlar Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna en relativ majoritet och kan driva igenom gemensam politik.

Presenteras om en månad

Om en månad ska budgeten presenteras. Själva omröstningen dröjer sedan till i december. Till dess kan vi förvänta oss att oppositionen agerar i riksdagen för att försöka utmana och erbjuda ett alternativ.

De kan antingen lägga fram en helt egen budget eller enas om en gemensam reservation i finansutskottet där man gör ändringar i regeringens budget.

C har målat in sig i ett hörn. De har inte något alternativ till att stödja Löfven då de i alla lägen motsätter sig en borgerlig regering som samarbetar med Sverigedemokraterna.

C står inför en ny svekdebatt om de skulle rösta ihop med V om budgeten. Om de inte gör det kan C:s handlande utlösa en regeringskris. Det är ingen rolig sits men den är självvald.