Tomas Hertzman, före detta platschef vid Hornborgasjön, motsätter sig åsikterna som förs fram om att höja vattenståndet. Han ser inga anledningar till att det skulle behöva göras och säger att sjön är i bra kondition som fågelsjö.
Fram till 1999 var Tomas Hertzman platschef vid Hornborgasjön. Han ledde också till stor del arbetet med att restaurera sjön genom att avlägsna vass och höja vattnet med 80 centimeter. Ett arbete som stod klart 1992. Men han har även under senare år varit involverad som rådgivare inom vissa detaljfrågor som rör sjön.
Han delar inte de åsikter som förs fram av limnologen Sven Björk om att vattnet behöver höjas med ytterligare drygt 70 centimeter för att bland annat, som Björk säger, ”återställa ekosystemets funktion” och att förhindra att sjön åldras i snabb takt genom igenväxning.
Hornborgasjön läcker ut växthusgaser: ”I starkt behov av mer vatten”– Det är så klart viktigt att restaureringen samt sjön utvärderas och granskas. Men jag ser inga anledningar till att höja sjön mer, och vad jag har förstått av mina kontakter inom länsstyrelsen och naturvårdsverket så finns det ingen tro på att detta skulle behöva göras. Vi ser heller inte att den skulle åldras i snabb takt. Tvärtom ser vi att Hornborgasjön som ekosystem fungerar och gör så på ett hållbart och varaktigt sätt, säger Tomas.
– En ytterligare höjning skulle snarare troligen slå ut undervattensvegetationen och det vore förödande både för sjön och fåglarna. Jag har stor beundran för Björk och hans pionjärinsatser i sjöns restaurering på 70-talet, men hans slutsatser nu är dåligt grundade.
Brände vass
Tomas tillägger dock att han inte kan uttala sig om huruvida sjön släpper ut stora mängder metangas, enligt en undersökning som har gjorts. Men att orsaken till detta skulle vara att man malde ner vassvegetationen ner i bottensedimentet, är felaktigt.
Det man gjorde, säger Tomas, var att man brände bladvassen med tillhörande dött växtmaterial till aska, innan man fräste sönder vassrotsystemet.
Skogsstyrelsen: ”Verkar inte vara extrema utsläppsnivåer”– Det som händer sedan är att de sönderhackade rotdelarna lyfter och transporteras med vågorna upp till stränderna. Vilket också har skett i mycket stor grad.
Att man nöjde sig med en vattennivåhöjning på 80 centimeter grundade sig i flera orsaker.
– På 80-talet fick vi inom Naturvårdsverket i uppdrag att se om man kunde göra restaureringsplanen ett steg bättre. Vi kom då fram till, genom i mitt tycke en noggrann analys, om att inte höja vattnet så mycket.
– Det grundade vi på hur vi såg på hur vattnet skulle kunna härbärgera undervattensvegetation, vilket är en nyckelfaktor i en fågelsjö, samt att vi hade bestämt oss för att gynna vissa fågelgrupper - simänder och vadare. Det förslaget vann gehör 1988 i riksdagen, och handlade om att vi ska skulle skapa en varaktigt fungerande fågelsjö.
– 2018 gjordes en oberoende utvärdering av Högskolan i Skövde om Hornborgasjöns restaurering. Den visade att det har gått bra och att man har nått de mål som sattes upp, säger Tomas.
Ville undvika skyddsvallar
Man ville heller inte ”stympa” av sjön med skyddsvallar utmed en del av stränderna, vilket skulle ha behövts i och med en vattenståndshöjning på 1,5 meter.
– En fågelsjö består dels av det öppna vattnet, dels en bred zon med till exempel bladvass och dels marker runt sjön som översvämmas varje vår och höst. Man behöver de här översvämningsmarkerna runt om sjön för att den ska bli ett komplett ekosystem - det vill säga den fågelsjö som vi var satta att återskapa.
Vad gäller fågellivet är Hornborga den artrikaste i Sverige, om man bortser från havskustområden, säger Tomas.
– Den totala artlistan ligger på cirka 300 arter och sedan vi startade restaureringsarbetet har det ökat med 30-40 arter. Den hyser både fler arter, och fler individer av de arter som riksdagen sa till oss att restaurera sjön för. Jag är övertygad om att mer vatten inte skulle göra situationen bättre.