Linus Hellman: Ett ovärdigt spel om rikets finanser

Tärningen är kastad. Det politiska spelet kring rikets finanser pågår för fullt. Det har förvandlats till absurd teater i regi av Centerpartiet. Att först släppa fram en statsminister för att sedan förneka att man är en del av regeringsunderlaget och därefter vägra förhandla budgeten med de partier som möjliggjorde regeringens tillträde kan inte imponera på någon. Det finns inga praktiska hinder mot ett sådant oansvarigt agerande men statsbudgeten är inte vad som helst. Det är politikens viktigaste styrmedel och lämpar sig sällsynt dåligt till den här typen av ovärdigt maktspel.

Det är ett år kvar till nästa val men vi går redan nu en oviss och spännande höst till mötes. Det är intensiva dagar i svensk politik.

Tidigare i veckan slog riksdagen ånyo upp portarna när kungen sin vana trogen öppnade riksmötet. Då läste statsminister Stefan Löfven, som ska träda tillbaka om knappt två månader, också upp sin sista regeringsförklaring.

Igår var det även partiledardebatt i riksdagen. Det var Löfvens sista innan han lämnar som ledare för Socialdemokraterna på partikongressen i början av november. Det faktumet kom också att prägla debatten även om det också hettade till. Konstigt vore annars då vi går in i ett valår.

Ska överlämna budgeten

På måndag är det dags för Magdalena Andersson, som är favorit till att ta över efter Löfven, att kliva in i handlingarna.

Hon ska då göra den årliga budgetpromenaden ifrån finansdepartement till riksdagen för att presentera statsbudgeten. Den ska sedan behandlas och själva budgetomröstningen dröjer till i vinter.

Dessförinnan blir det talmansrundor då riksdagen ska utse en ny statsminister efter att Löfven har avgått. Inom några veckor ska riksdagen alltså ta ställning till både en ny regeringschef och en statsbudget.

Det är C som i slutändan avgör utgången i båda fallen men det är inte säkert att utfallet blir identiskt då det rör sig om parallella processer.

Anders Holmberg pressade Centerledaren Annie Lööf om svar i SVT-programmet 30 minuter häromveckan. Det var tydliggörande även om svaren uteblev. Det är uppenbart att Lööf har målat in sig i ett hörn och att hennes handlingsutrymme är kringskuret. Lööf blev svaret skyldig på frågan om hennes alternativ till att för tredje gången under den här mandatperioden släppa fram en S-ledare till statsministerposten.

Inget fokus på innehållet

Eftersom hon blockerar ett borgerligt alternativ under Ulf Kristerssons ledning och nyval i det skedet inte är realistiskt framstår valet som tämligen givet.

Det tycks inte heller spela någon roll om C-ledarens kravlista ifrån i somras med ett reformerat strandskydd och stärkt äganderätt av skog motsätts av Miljöpartiet som sitter i regeringen. Det ska ändå genomföras även om inte alla parter är överens framhärdar Lööf.

Coronapandemin som vi har känt den de senaste 18 månaderna är till ända. I slutet av månaden försvinner restriktionerna. Samtidigt ska Sverige återstartas och regeringen har ett reformutrymme på hela 74 miljarder kronor i budgeten. Istället för att fokusera på innehållet kretsar debatten om budgeten de facto ska gå igenom.

Ett skamligt spel

C vägrar stödja en budget som är framförhandlad med Vänsterpartiet. Det är ett skamligt politiskt spel om statsbudgeten som utspelar sig inför öppna ridåer istället för att partierna tar sig samman, sätter sig ner och gör upp under ordnade former.

Att låta regeringen gissa vad partierna i regeringsunderlaget vill ha för ekonomisk politik eller vad de kan tänkas acceptera genom utspel i media är djupt ovärdigt.

Nu kanske C stödjer budgeten och röstar på den tillsammans med V om regeringen kan lyckas blidka de båda partierna. Samtidigt kan C i sin enfald alltid måla upp en bild om att någon förhandling aldrig har skett.

Inget hinder för att regera vidare

Om regeringen trots allt skulle lida ett budgetnederlag är det inte något hinder för att styra vidare. Löfven har ju svalt förtreten och styrt på motståndarens budget under två av sina sju regeringsår.

Budgetbråket kan förhoppningsvis leda till att tydliggöra de nya blocken inför nästa års val. Det är bra med två någorlunda tydliga alternativ för väljarna.

Sverige kan bättre än den här politiska oredan men vi har alltjämt en fungerande ekonomi. Allt det här kanske kan tillåtas i ett läge med sunda offentliga finanser som idag men inte i en ekonomisk uppförsbacke som förr eller senare lurar runt hörnet.

Sverige förtjänar bättre.