Skolan hade behövt mer konservatism

Ledare
PUBLICERAD:
Ledarskribenten Mathias Bred nämner skolan som ett exempel på att det behövs mer konservatism i svensk politik.
Foto: JANERIK HENRIKSSON / TT
Den svenska skolans öde visar varför det behövs mer konservatism i svensk politik. Svensk skola är inte lika bra i förhållande till andra länder som den gång var. Det råder relativ enighet om att åttiotalet var en höjdpunkt. Då var den svenska skolan framgångsrik både i att förmedla kunskap och kompensera för elevers olika bakgrunder.

Men sedan började en lång utförslöpa som pågick under 90- och 00-talet. Först kom larmen från äldre lärare som såg försämringar, sedan började även högskolor och universitet varna för att studenterna hade allt skralare kunskaper med sig från grundskola och gymnasium. Men det var först när Sverige deltog i internationella jämförelser som Tims och Pisa-undersökningen som vi fick svart på vitt på att svenska skolelever inte längre var i topp.

Då blev med ens kunskaper i skolan populärt bland politiker igen. Insatser gjordes för att höja elevernas kunskaper inom de ämnen som de jämförande studierna mätte. Ett tag såg det också ut som att den sjunkande trenden avstannat. Men så avslöjades att svenska myndigheter hade justerat resultaten och tagit bort svaga elever. Idag vet vi därför inte om svensk skola håller på att stabiliseras på en medelbra nivå eller om vi fortsätter att falla mot botten.

I SVT:s programserie ”Vem mördade den svenska skolan” försöker komikern Jesper Rönndahl hitta orsakerna till den svenska skolans problem. Alla får en släng av sleven. I första avsnittet behandlades hur Socialdemokraterna under Göran Persson av ekonomiska skäl kommunaliserade skolan.

I det andra avsnittet skildras hur borgerliga politiker driver på för skolpeng och en dåligt reglerad skolmarknad, där deras egna kamrater snart skulle starta vinstdrivande bolag. Hade det varit i Sydamerika hade det kallats korruption, kommenterade journalisten Jenny Maria Nilsson som deltog i programmet.

Som tittare och medborgare blir man förundrad över vilka enorma förändringar som genomfördes utan att någon egentligen protesterade. I frågan om kommunaliseringen var det ett lärarfack som stod ensamt. Friskolereformen initierades av en borgerlig regering men reglerna gjordes ännu mer lukrativa för företag av en socialdemokratisk regering. I de stora omvälvande beslut som förändrade svensk skola fanns det aldrig någon debatt därför att det saknades opposition.

Det som saknats i Sverige har varit en burkeansk reflex att inte laga det som inte är sönder. Det borde ha funnits en konservativ kraft som ifrågasatte förändringarna och som poängterade vikten av att söka bevara det som tagit tid att bygga upp. För den välpresterande svenska skolan på 1980-talet var inget som skapats över en natt. Det var institutioner som byggde på tidigare generationers erfarenheter och på politiska rättigheter som vunnits under lång tid. Vad som möjliggjorde den skolans fall var den vurm för förändring, och det förakt för förvaltning, som finns i den svenska politiska kulturen.

En jämlik skola med höga kunskapsresultat hade varit värd att bevara. Ett land med ett medelmåttigt utbildningssystem kommer aldrig vara ledande som industrination eller i topp som välfärdsland.

Mathias Bred

SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.