Samhället måste garantera trygghet och säkerhet för kvinnor som tar det livsavgörande beslutet att lämna en våldsam man och socialtjänsten måste underlätta processen och bevilja avgiftsfritt skyddat boende där det finns stöd och kompetens om våld. Vi ser med stark oro på hur nålsögat för att få skyddat boende minskat dramatiskt när vi genom kvinnorna och barnen vet att behovet är så stort.
Den 23-24:e april samlas Unizons kvinnojourer, tjejjourer och ungdomsjourer för kongress i Skövde. Tillsammans ställer vi frågan - vart tar kvinnorna vägen?
De senaste veckorna är vi många som upprörts av Falu kommuns beslut att börja ta betalt av kvinnor som behöver skyddat boende när de tvingas från sitt eget hem på grund av en våldsam man. Kommunen meddelade efter hård kritik att man river upp beslutet - bra. De är dock tyvärr inte ensamma, andra kommuner tar redan betalt för denna livsavgörande skyldighet som samhället har.
De flesta är i teorin överens om att kvinnor inte ska behöva betala för mäns brottsliga handlingar och att samhället måste förenkla för kvinnor som tar det modiga beslutet att lämna en våldsam man. Hur är det då möjligt att utvecklingen i landets kommuner går åt motsatt håll?
Hittills under 2022 har media rapporterat om upp till 13 kvinnor som mördats, vi vet ännu inte hur många som försökt lämna innan de mördades men vår kunskap om mäns våld mot kvinnor är idag omfattande. Antalet misshandelsbrott mot kvinnor som rapporteras till polisen ökar. Kvinnor gör det som samhället kräver av dem, de lämnar, de polisanmäler, de gömmer sig - och samhället sviker gång på gång.
Unizons jourers stödkontakter ökar också för varje år, sedan 2017 har stödkontaktstillfällen ökat med 50 procent. Pandemin har inte varit något undantag, jourerna växlade snabbt upp och hittade nya vägar så att kvinnor och barn fortsatt kunde få stöd.
Samtidigt ser vi att antalet dygn som kvinnor i snitt beviljas skyddat boende av socialtjänsten minskar, flera av Unizons jourer larmar om minskad beläggning och minskade förfrågningar. För drygt ett år sedan skrev 34 socialarbetare om ”Effektiviseringskrav, organisatoriska stuprör och behovet att ha budget i balans går före skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn.” Det är ovanligt att socialarbetare själva larmar. Vi hade stora förhoppningar att det skulle vända utvecklingen åt rätt håll.
Det är inte värdigt att platser på kvinnojourer, med stöd och medmänsklighet, står tomma när vi vet att så många kvinnor och barn lever med våld och hot varje dag. Vårt unika bidrag till välfärden är att vi har kunskap, 40 års erfarenhet, förmåga att snabbt ställa om och att vi alltid arbetar för kvinnor och barns bästa. Vi har inget annat syfte än det.
Unizon uppmanar nu landets kommuner: bevilja och bekosta placeringar på kvinnojourernas, idéburna, icke vinstdrivande skyddade boenden. Vi kan och vill bidra till att öppna världen för kvinnor och barn. Låt oss göra det.
Olga Persson
Ordförande riksförbundet Unizon
Rebecka Andersson
Generalsekreterare riksförbundet Unizon
Marie Ekman
Ordförande Kvinnohuset Tranan, medlem i Unizon
Leona Larsson
Verksamhetschef Kvinnohuset Tranan