Hemligheter av historiska mått i Skaraborg: ”Finns tveklöst en uråldrig magi”

Han är läraren vars komiska tajming upptäcktes av Petra Mede i samband med en manskörsuppträdande för snart tio år sedan.

Sedan dess har 44-åringen varit involverad i flera av Sveriges största tv-produktioner som Melodifestivalen, Guldbaggegalan och Allsång på Skansen.

Nu släpper Samuel Åhman sin debutroman Linnés arvinge, ett drama med historiska proportioner vars knutpunkt utspelar sig på en fiktiv folkhögskola i Lundsbrunn.

– Det finns tveklöst en sorts uråldrig magi i Skaraborg och Västgötaslätten – och den är stark i Lundsbrunn, säger mångsysslaren som växte upp i bygden.

Samuel Åhman har en historia som få andra.

Han föddes 1977 och bodde under sina första levnadsår i bland annat dåvarande Zaire och Japan medan tonårstiden tillbringades i Lundsbrunn innan han återvände till Kongo under sista året på gymnasiet.

Men det finns bara en plats för Samuel Åhmans berättelse; det lilla samhället på Skaraborgsslätten med knappt 1 000 invånare.

– Det kändes väldigt tacksamt att ta avstamp i den här miljön. Dels för att jag kan den, dels för att det är så mycket som lockar, säger han.

Samuels dialekt klingar måhända inte på skaraborgska, men kärleken till Lundsbrunn är uppenbar.

– Det finns en lokalpatriotism som jag tycker är trevlig och en stolthet som är väldigt fin. Sedan är det så naturskönt i Lundsbrunn så det fanns många skäl till att lägga handlingen här.

Lokala inslag

Samuel Åhman vurmar för historiens vingslag som finns i bygden. Bland annat presenteras Brunnssalongen och Piperska i främsta rummet och har stora roller i berättelsen.

– Det finns tveklöst en sorts uråldrig magi i Skaraborg och Västgötaslätten – och den är stark i Lundsbrunn, säger han.

En landsbygd som Samuel Åhman själv lämnade för studier i Uppsala i knappa 20-årsåldern. Kärleken, två barn och lärare i matematik, NO, det franska språket och musik fick honom att bli staden trogen.

Men numera är han en mångsysslare av rang.

Förutom författare, som vi återkommer till, öppnade hans deltagande i manskören Orphei Drängar nya dörrar för snart tio år sedan. Kören, som har anor från mitten av 1800-talet, brukar ha en årlig gästartist och 2013 gästade Petra Mede ensemblen.

Det skulle aldrig bli sig likt igen.

– Jag skrev några skämt åt henne och det uppstod ett samarbete efter det, säger han.

Bakom stjärnorna

Parallellt med lärartjänsten fick Samuel Åhman möjligheten att skriva humorsketcher, manusmaterial, samt tal vilket resulterat i att han har varit involverad i Sveriges största produktioner som bland annat Melodifestivalen, Guldbaggegalan, Idrottsgalan, Let's dance, Kristallen och Allsång på Skansen för att nämna ett axplock.

Tiden för läraryrket var förbi och för fem år sedan sade han upp sig för att satsa än mer på tv-produktionerna samt extern redaktör till flera böcker, bland annat Petra Medes två första självbiografier. Han har även producerat sommar- och vinterprogram i P1.

Dessutom är han massör.

– Jag har någon kund då och då bara för att det är kul, säger han och skrattar.

Arvingen föds

Men vid sidan om allt annat så fanns lusten att berätta något eget.

Det var då berättelsen om Linnés arvinge växte fram under en process över sju-åtta år. En historia om Carl von Linnés släktskap, hemligheter, skatter och ett sökande som leder till besatthet.

Historien har sin knutpunkt på den fiktiva folkhögskolan Brunnsakademin i Lundsbrunn i början av 2000-talet när en ung man äntrar efter studenten. Där finner han för första gången en samhörighet, trygghet och kamratskap med likasinnade, men allt förändras i samband med att en ny lärare börjar på skolan.

Den nya bekantskapen tar med den unga mannen i sin jakt på en mytomspunnen rikedom som enligt sägnen ska ligga gömd någonstans på orten. I deras strävan på gåtans svar upptäcker de hemligheter som sträcker sig flera hundra år tillbaka i tiden, väl värda att döda för.

Vibbar av Brown

Som läsare förs man osökt in på den amerikanska författaren Dan Brown. Där har mycket av inspiration till Linnés arvinge hämtats, i synnerhet från romanen Da vinci-koden.

– Dan Brown har med rätta kritiserats för en rad olika saker, dels har han snott grundstoryn till Da vinci-koden, dels så skriver han att allt är sant – vilket det inte är. Sedan har han ännu mer kritiserats för att han håller en litterär blygsam nivå med ett språk som inte är något särskilt – men, säger Samuel Åhman med eftertryck.

– Bortsett från det så är han en mästare på att skapa spänning, korta kapitel, cliffhangers och sedan ta vederhäftigt historiskt faktamaterial och blanda ihop det med lögner så man inte vet vad som är vad. Och precis så vill jag jobba, så jag hade Da vinci-koden som min största inspirationskälla när jag kokade ihop den här historien.

Likheter

Det finns likheter hos huvudpersonen och författaren; bland annat är vissa bitar inspirerade från Samuels eget förflutna med positiva och negativa människomöten samt osunda förhållanden. Dessutom bär de samma förnamn.

En slump månntro?

– Det är tveklöst så att vissa drag från den här huvudpersonen är taget från mig, men det finns annat som inte överensstämmer över huvud taget. Men han var faktiskt namnlös in i det sista. Jag tyckte att det fanns en poäng med en huvudperson som man kunde identifiera sig med och var ett oskrivet blad, men en av de sista sakerna jag gjorde var att låta honom presentera sig med mitt namn, men bara en gång. Det kändes rätt helt enkelt.

Han kan dock känna igen sig i den anspråkslösa värld som huvudpersonen först hamnar i.

– Jag kände lite de här vibbarna när jag var student och bodde i studentkorridor. Jag har aldrig bott på folkhögskola, men livet i den där korridoren var lite åt det här hållet med en väldigt prestige- och kravlös gemenskap som kan vara väldigt befriande efter några osäkra år i tonåren.

I Linnés arvinge blandas fakta med fiktion, men Samuels bakgrund är ständigt närvarande. Förutom Lundbrunns historiska landmärken nämns Musikens vänner från Skara, likaså Villa Giacomina i Lidköping. Dessutom har det franska språket en fått en liten, men viktig plats, i berättelsen.

– Jag har bakat in så mycket jag kan om sådant som jag tycker är lustfyllt.

Bortglömd son

Men mycket av grundhistorien bygger på en ren slump; ”upptäckten” av Carl von Linné den yngre; Carl von Linnés förbisedda son.

– Det kändes som att jag hade hittat en guldklimp. Jag visste inte att Carl von Linné hade en son som hette likadant som han själv, och att sonen hade alla de här förväntningarna på sig och att han dog ung efter många misslyckanden.

I boken får sonen dock upprättelse och spelar en avgörande roll.

– Det känns kul att få presentera Carl von Linné den yngre på det här sättet, även om jag ljuger mycket om honom också – antar jag.

Men allt är inte taget ur luften. Samuel Åhman har suttit på Universitetsbiblioteket i Uppsala och läst flera handskrivna brev från 1700-talet signerat Carl von Linné den yngre.

– Jag har försökt tyda handstilen och 1700-talssvenskan för att försöka få ett hum om vem han var. Sådant är fantastiskt kul!, säger han.

Två års skrivande

Det tog cirka två år att skriva klart berättelsen.

– Det är ett lotteri att få den antagen för det första, sedan om ska bli känd, läst och omtyckt. Det är också flera lotterier så man får vara glad om det är någon som läser.

Den 20 april är det bokrelease på Café Opera i Stockholm med 335 gäster, även en sammankomst i Uppsala är planerad vid valborg. Men då har världspremiären redan ägt rum. Redan den 10 april fick allmänheten fick ta del av boken – i Lundsbrunns bygdegård – efter en återträff med klasskamraterna från grundskolan.

– Jag tycker det känns extra kul att ha den riktiga världspremiären i Lundsbrunns bygdegård.

Vid samtalet sitter han med sitt verk i sin hand och känslan om vad som komma skall är god.

– Jag är oerhört stolt och nöjd. Jag kan inte gräma mig någonting om att jag borde ha gjort något annat istället eller inte kan stå för det. Om det här skulle bli min enda bok i livet som jag själv gör så är jag ändå nöjd. Jag kan inte bättre än så här.