Nu är Sveriges Natoansökan nära

Ledare
PUBLICERAD:
Natos högkvarter i Bryssel.
Foto: Olivier Matthys
Riksdagen presenterade under fredagen sin gemensamma analys av det nya säkerhetsläget. Samtliga partier förutom V och MP ställde sig bakom rapporten i sin helhet, som i mångt och mycket landade i slutsatsen att Sveriges försvarsförmåga skulle stärkas av ett Natomedlemskap.

Rapporten går igenom flera aspekter av svensk försvarsförmåga, men av särskilt intresse är riksdagens analys av våra nuvarande och potentiella samarbeten.

Riksdagen dömer ut möjligheterna till att bygga andra militära allianser vid sidan av Nato. Det är varken ekonomiskt eller politiskt realistiskt, menar partierna, och i det får man ge dem rätt. Det finns ingen gemensam vilja EU att bygga ut unionens gemensamma försvarskapacitet, och alla andra vägar än genom EU får anses orealistiska – främst av den enkla anledningen att det skulle ta för lång till att åstadkomma, om det alls är möjligt. Storbritanniens säkerhetsavtal med Sverige är ett undantag, och sannolikheten att vi lika skyndsamt kan nå liknande överenskommelser med andra länder är låg.

Artikel nummer 5 i Nordatlantiska fördraget, dokumentet som etablerade försvarsalliansen Nato, handlar om gemensamma förpliktelser för alla länder gentemot varandra. Det fastställer att en väpnad attack mot ett medlemsland innebär en attack mot samtliga medlemsländer. Dessa förpliktelser är enbart för medlemsländer, och inte för partnerländer som Sverige är idag. Vad detta innebär konkret är att Sverige sitter i en liknande sits som Ukraina, där vi riskerar att behöva hantera en konflikt själva.

Men våra förutsättningar för att kunna stå emot som Ukraina hittills har gjort är inte de bästa. Vi är ett till befolkningen mycket mindre land än Ukraina, och Försvarsmakten har som bekant rustats ner under lång tid. Även om vi skulle få samma materiella stöd så är risken att det inte skulle kunna användas effektivt, eftersom vi inte har nog med soldater att utrusta med det som skickas till oss.

Natoländernas förpliktelser gentemot varandra är därför av högsta intresse för oss, och eftersom riksdagen nu dömer ut de andra platserna där man kan tänkas hitta detta så är svaret tydligt: Vi bör ansöka om medlemskap. Att sitta i Ukrainas sits, eller Georgiens för den delen, är inte hållbart.

Det är mycket glädjande att riksdagen nått denna slutsats, och att vi rör oss mot en formell Natoansökan. Om det betyder att vi kommer behöva ingripa i ett annat lands konflikter, såsom om till exempel Estland eller Polen blir angripet av Ryssland härnäst, så är det en risk värd att ta.

Utan gemensamma förpliktelser är ett försvarssamarbete inte nödvändigtvis en säkerhetsgaranti. Även om Ukraina fått ett omfattande materiellt stöd av västvärlden så har det inte varit tillräckligt. Det finns lärdomar även för Sverige i detta.

Alex Vårstrand

SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.