Kris i välfärden kräver ledarskap

Ledare
PUBLICERAD:
SKR:s senaste rapport pekar mot ett försämrat ekonomiskt läge.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Vi verkar röra oss mot en välfärdskris. Det statliga stödet till kommuner och regioner under coronapandemin upphör nu. Lägg till en åldrande befolkning, en rekordhög inflation och kriget i Ukrainas ekonomiska effekter så ser man konturerna.

Sveriges kommuner och regioner (SKR) publicerade under tisdagen sin Ekonomirapport som visar på ett försämrat ekonomiskt läge. Den befarar att kommunsektorns sammanlagda resultat redan nästa år riskerar landa på minus 3 miljarder. Det är en oroande signal med tanke på att välfärdsbehoven sannolikt kommer att öka, med fler äldre att försörja på ett relativt minskande skatteunderlag. Bara från år 2022 till 2023 beräknas pensionskostnaderna öka med 31 miljarder kronor, med inflationen inräknad.

Detta är en tämligen dramatisk vändning i SKR:s rapport, eftersom den haft positiva resultat de senaste två åren och även förväntar sig ett positivt resultat i år. Men siffrorna är påverkade av tillfälliga faktorer som den starka börsen under pandemin och statliga bidrag, och situationen hade utan dessa varit mindre munter även då. Problemet är strukturellt, även om det gjorts mer akut av våra osäkra omvärldsförhållanden.

Det kommer att behöva genomföras besparingar och effektiviseringar. Framför allt behöver kommuner sluta att lägga pengar på prestigeprojekt och skrytbyggen, men Sverige behöver också göra strukturella förändringar i bland annat bidragssystemen. Exempelvis genom kvalificering till välfärden, såsom Moderaterna föreslog för några år sedan, vilket både hade lättat kommuners börda och är befogat eftersom den som aldrig tillfört något till välfärden rimligen bör ha mindre tillgång till den. Partiet ville även att offentliga utbetalningar ska kunna förenas med krav på deltagande i exempelvis språkundervisning, kompetenshöjande åtgärder och andra samhällsnyttiga insatser, vilket även det vore bra för både kommunfinanserna och samhället i övrigt – om än på längre sikt.

Men framför allt behövs det ledarskap. Det behövs fler politiker som kan ta ett helhetsansvar över sin kommun eller region, och som ser till att verksamheterna sköts som de ska. Inom näringslivet kallas en sådan person för vd, men inom politiken brukade de kallas starke män och kvinnor.

Just nu är ansvaret för politiken så utspätt att det är svårt att hålla någon ansvarig för en misskött ekonomi, som många kommuners ekonomier tyvärr är. Det finns många hål att täppa igen för den som axlar ansvaret, varav vissa faktiskt kan täppas tämligen snabbt. Till exempel hade bara Göteborg, år 2020, 253 kommunikatörer. Stockholm stad hade under samma tid cirka 200 kommunikatörer, och Malmö hade 170.

Besparingar är sällan roligt. Men med ett ansvarstagande ledarskap är det lättare att genomföra, och det kommer behövas. Vi befinner oss i en svår tid, och de ekonomiska följderna är fortfarande i sin linda. Alternativet är annars kris, eller kommuner helt beroende av statligt stöd. Varken av alternativen är hållbara i längden.

Alex Vårstrand

SNB

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje.