Spelar ett högt spel på barnens bekostnad

Insändare
PUBLICERAD:
Signaturen ”Mamma till två” tycker att skolan behöver mer resurser för att alla barn ska få rätt förutsättningar för lärande.
Foto: Henrik Montgomery/TT
Till skolchefen samt skolansvariga i Skövde kommun. Jag är mamma till två pojkar med NPF-diagnoser och jag har en fråga till er. Har ni en aning om hur det ser ut i skolans värld för barn som inte passar in i dem fyrkantiga färdiga mallar som finns?

I åtta år har mitt liv varit en kamp för att mina barn ska få tillgodogöra sig den kunskap de har rätt till, att dom ska få rätt förutsättningar för sitt lärande. Vet ni vad det gör med en människa? Jag har gått från att vara en glad positiv mamma som tyckte om att hitta på saker med mina barn till att komma hem efter jobbet (de dagar jag kan jobba), fixa mat snabbt, gärna ta en tupplur, skriva olika mejl till lärare, motivera mina barn att i morgon blir en bra dag, få fula ord kastat i ansiktet av barn som inte orkar med sig själva, styra upp konstanta bråk och så vidare.

Jag är en av de föräldrar som aldrig gett upp kampen för mina barn, som strider för dem även om jag inte orkar. Under dessa åtta år har mina två barn haft cirka elva olika resurser och nio olika lärare tillsammans. Detta bara på låg och mellanstadiet. Låter det som en rimlig siffra i era ögon? Vad tror ni det gör med ett barn som har stora behov av trygghet och rutiner? Det har passerat x antal rektorer och ingen av dessa verkar ha någon kompetens gällande NPF eller någon som helst förståelse eller empati för individen. Man ser inte barnen, man ser kostnader och merjobb.

Jag har i dagsläget ett barn som just nu kommer iväg till skolan, men som får underkänt i flertalet ämnen även om man tagit bort flera stycken. Jag har ett barn som mår så dåligt för att man inte lyssnat på honom, resursen , lärare och mig som flaggat för hur det sett ut i skolsituationen. Han kommer inte iväg alls just nu. Om några veckor gör det barnet sin sista dag i mellanstadiet. Jag har aldrig varit mer glad och tacksam att få komma bort från den skolan.

Det finns dock en sak jag kommer sakna. Läraren och flertalet andra pedagoger och specialpedagoger. Människor jag ser sliter sitt hår för att försöka göra sina jobb i stora klasser utan rätt verktyg eller stöd. Eldsjälar som genuint bryr sig.

Hur länge tror ni att dem ska orka? Hur vill ni att skolan ska se ut? Tittar ni bara på siffror och läser statistik? Fattar ni hur det ser ut i verkligheten? Vad ska ni göra åt detta?

Jag har läst om de problem som funnits på Eriksdalsskolan, mina barn har aldrig gått där. Vad säger det er? Ni måste se över skolorna och ge dem mer pengar och resurser. För ni spelar ett väldigt högt spel på barnens bekostnad. Jag kan bara prata utifrån mig och mitt och mina barn. Men jag vet flertalet andra barn och föräldrar i samma situation som inte blir hörda. Gör om gör rätt.

Mamma till två

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.