Vid senaste regionfullmäktige var min roll som ersättare i regionfullmäktige att vara lyssnande och stödjande. Då Liberalerna skötte sig bra kunde jag ägna mig åt att lyssna. Mina funderingar gäller mycket bristen på sjuksköterskor och hur denna brist uppstått till ett så attraktivt yrke för den som vill arbeta med människor.
Detta i sin tur leder till brist på vårdplatser, där enligt DN:s uppföljning av Kristoffer Örstadius påvisas en mycket ojämn fördelning med lägst beläggningsgrad i Kronoberg och högst på Gotland. Västra Götaland hamnar i princip i mitten däremellan.
Under debatten redovisade den Grönblå Samverkan bland annat förstärkning för att möta befolkningsutvecklingen, tillgängligheten till sjukvården, lönesatsning för jämställda och konkurrenskraftiga löner, förstärkning av bemanningen på IVA samt lönesatsning på sjuksköterskor, barnmorskor och biomedicinska analytiker. Debatten kom mycket att handla om hur regionen använder våra sjukhus som drivs i egen regi och användande av sjukhus utanför regionen eller i annan regi. Vad gäller vårdcentraler är det cirka femtio-femtio som gäller idag. Och det handlar inte om skillnad ekonomiskt hur stor vårdresurs från skattemedel regionens kostnad är, så detta var mer en ideologisk diskussion än en skiljelinje av skattemedel.
Som mamma till två sjuksköterskor i sina bästa år och med god erfarenhet funderar jag ofta på varför inte fler utbildar sig till yrket. Det kan bero på löner, men främst tror jag att det handlar om arbetsmiljön och att det inte helt ges möjlighet att använda sin specialistkompetens. I DN-artikeln redovisas att antalet sjuksköterskor per capita har legat på samma nivå sedan 2007. Samtidigt har antalet specialistsjuksköterskor minskat sedan 1995. Och i början av 1990-talet kom Ädel-reformen, då kommunerna tog över ansvaret för äldrevården. Och besynnerligt nog räknas inte kommunala vård- och omsorgsplatser med i statistiken.
Vidare i mitten av 1990-talet kom den viktiga psykiatrireformen med större integrering i samhället i stället för mentalsjukhus. Allt detta spelar givetvis roll för hur stor del av disponibla vårdplatser som är belagda. I patientsäkerhetssammanhang brukar man räkna med ca 85 procent över en längre tid. År 2010 var vi uppe i 93 procent i landet. Detta leder i sin tur till att svårt sjuka patienter flyttas där en av fyra intensivvårdspatienter riskerar att dö i förtid.
Med detta vill jag belysa hur oerhört viktigt sjuksköterskeyrket är. Vi behöver utbilda flera. Vi politiker måste också göra allt för att få erfarna sjuksköterskor att stanna kvar i yrket.
Ulla-Britt Hagström
Kommun- och regionpolitiker
Liberalerna