Allt började med en jordhög på väg till skolan i Stöpen. Nu tillhör han den absoluta världseliten.
– Jag är otroligt envis och det har varit fördelaktigt. Jag har alltid följt min passion, säger han.
Han har vigt större delen av sitt liv åt adrenalin – cyklingen har tagit Elof Lind runt hela världen.
– Du hinner inte tänka medan du är i luften. Det är som att man trycker på en knapp, så gör kroppen en serie rörelser, beskriver han entusiastiskt hur ett hopptrick går till.
Han tävlar i grenen ”slopestyle”, en extremsport där du cyklar en mountainbike i en bana fylld med ramper och utför en serie tricks, volter, snurrar och studsar. Tvekar du kommer det göra väldigt ont.
I skrivande stund är 27-åringen från Stöpen rankad som 25:a i världen. Den placeringen ändras ständigt, förra veckan var han på plats 22, berättar mountainbikestjärnan.
Jordhög i Stöpen
Framgångssagan börjar egentligen i mitten av 00-talet när 13-åriga Elof cyklar till Stöpenskolan. Mellan sitt hem och skolan passerade han varje dag en perfekt jordknöl som intresserar honom. En vacker dag tar han fart, cyklar bestämt mot knölen och hoppar. Ett nytt universum öppnar sig.
– Det skramlade rejält när jag landade med den cykeln, men vilken kick det var, säger Elof och skrattar.
Han fick inte nog och drog med sig kompisgänget från skolan till skogsdungen i Stöpen. Med hjälp av spadar byggde killarna egna hopp av jord.
Ett år senare fick Elof nys om en nyöppnad aktivitetspark utanför Lidköping, Camp Active. Där fanns det flera cykelparker med ramper ner i skumgummi att landa mjukt i. Han kunde därmed börja volta.
– Och lyckades tjata till mig en mountainbike från Biltema av mamma och pappa.
Han insåg att det nya intresset var en riktig sport det gick att tävla i.
Det känns som en ganska ensam sport?
– Det sa mamma också. Hon var otroligt emot att jag skulle sluta med fotboll och handboll. Så det var lite motstånd från föräldrarna men jag slutade i alla fall med all annan idrott.
Skador
Det blev en del vurpor där i början, berättar han.
– De på KSS började känna igen mig där en sommar.
Vilken är din värsta vurpa?
– Det var när jag var 15/16, tror jag. Det var när jag bröt ryggen, en massa revben, näsan och ett finger.
I samma vurpa?!
– Ja, första veckan på sommarlovet dessutom. Jag hoppade i ett hopp och missbedömde farten, missade landningen, landade med kroppen som en skorpion, med ansiktet först.
Du måste varit nära på att dö?
– Då kändes det så, kanske. Men som tur är hade jag bra läkkött då, jag var ung.
Han fortsätter;
– Mamma låste faktiskt in cykeln då, gömde den. Hon blev rädd.
Tre månader senare var Elof uppe på cykeln igen. Det var inte för ens han skulle fylla 16 som karriären tog fart på riktigt.
– Jag åkte i väg på en amatörtävling i Tyskland, helt utan förväntningar egentligen. Jag ville mest ta reda på vad jag behöver träna mer på.
Han vann den tävlingen och blev inbjuden till världscupen.
Varför gick det så bra för just dig?
– Skillnaden på mig och andra var att jag var ganska, vad ska man säga ... manisk nästan ... innan jag lärde mig grejer. Verkligen superenvis, liksom. Speciellt i början, men är nog fortfarande det till viss grad. Det var ju många andra som inte tyckte det var lika kul att krascha, säger han och skrattar.
Hur länge kunde du traggla med med ett trick?
– Alltifrån en dag, vissa grejer kom ju väldigt lätt, till ett halvår. Så då höll man på, fick pedaler i smalbenen, blod, bröt revben. Jag tränade inte på det smartaste sättet då, utan då var det mer ”om jag försöker många gånger kommer det sitta”.
Årets säsong började i uppförsbacke. I januari bröt Elof foten på tre ställen. Han tvingades senare operera in plattor och skruvar.
– Hela foten var sned. Jag frågade läkaren om jag skulle kunna tävla i maj. Då svarade han att det vanligaste är att det tar mellan sex och nio månader. Detta var alltså sista januari.
Vad tänkte du då?
– Det jag brukar tänka; det de säger – delat på två. Så alltså tre månader. Jag hann inte riktigt på tre månader, men tre och en halv.
Hur gör du?
– Sinnet är ganska häftigt. Sätter du upp ett mål så formar du livet efter det sedan. Jag sa till sjukgymnasten vilket datum jag vill vara tillbaka: ”Det kanske känns omöjligt för dig, men jag är envis och kommer göra mycket mer rehab än andra”.
Är inte din familj oroliga för att det ska hända något allvarligt?
– Jo ... mamma klarar inte av att kolla på när jag hoppar. Hon blundar till hoppet är färdigt.
I dag håller han på med lite olika projekt, dels tävlar han på elitnivå men han är också coach under en dag till ungdomar och som han själv beskriver det ”rika enduro-pappor”. Han anordnar mountainbike-läger med övernattningar och gör shower.
Han säger själv att han är på toppen av karriären just nu och han har säkert åtta goda år som aktiv kvar. Efter elitkarriären hoppas han kunna hålla på med Youtube, vara expertkommentator på Red Bull TV eller bli programledare.