Sitt inte där och dröm dig bort! Håll inte på att fantisera så mycket, håll dig på jorden istället! Nu är det dags att städa rummet/hänga tvätten/klippa gräset/plockar ur diskmaskinen… fantisera får du göra när du har tid.
Nästan alla har väl haft eller varit föräldrar som sagt till sina barn att sluta dagdrömma och göra det som behöver bli gjort istället. Kommentarer som nog har sin plats ibland, men det finns också en annan sida av myntet, fantasins och dagdrömmandets del i framsteg som görs… ofta många år senare.
Jag läste härförleden i ett gammalt exemplar av Illustrerad Vetenskap där en paleontolog (dinosaurieforskare… typ) i fyrtioårsåldern berättade om sitt arbete som expert vid tillkomsten av den senaste (tror jag) Jurassic Parkfilmen. Han blev då ofta uppringd och fick frågor om hur dinosaurierna egentligen såg ut och hur de betedde sig. Allt för att göra faktabitarna mitt i allt det orealistiska så realistiska som möjligt.
Det som fångade mitt intresse var när han berättade varför han från allra första början ville bli paleontolog. Det berodde helt enkelt på att han i tioårsåldern hade sett den första Jurassic Park och den hade satt outplånliga spår i honom.
Han berättade dessutom att många av hans kollegor jorden runt som var i ungefär hans ålder hade berättat samma sak för honom, att det var den där filmen som väckt deras intresse. Han hävdade till och med att filmen Jurassic Park är det viktigaste som hänt för paleontologins utveckling som vetenskap de senaste femtio åren, trots alla fel och brister den innehöll.
Den väckte fantasin och skapade intresse.
Det fick mig att tänka på en essä jag läste för många år sedan. Den handlade om genren science-fictions betydelse för teknikutvecklingen. En passage berättade om en ingenjör som någon gång på femtiotalet utvecklade ett flygplan vars motorer kunde riktas om så propellrarna pekade rakt uppåt. Då lyfte planet rakt upp och väl uppe i luften vreds motorerna ner igen och maskinen fungerade som ett vanligt flygplan.
Det spännande var att om man backade trettio år till när ingenjören i fråga var i tioårsåldern så hade just ett sådant flygplan figurerat i en tecknad science-fictionserie, men då var det bara vilda fantasier. Fantasier som sedan hade legat i bakhuvudet på den unge pojken och som dök upp igen när han åratal senare väl hade blivit flygplansingenjör.
Även datorerna och Internet har blivit påverkade av litteraturen. Jag läste om en datorutvecklare som berättade att han och många av hans kollegor hade börjat tänka i helt nya banor när de hade läst boken Neuromancer från 1984 av William Gibson.
Det lustiga var att Gibson inte visste någonting om datorer när han skrev romanen utan han fabulerade vilt. Han köpte sin första dator när romanen redan var publicerad. När han slog på den ringde han omedelbart upp leverantören och påstod att datorn måste vara trasig, den borde ju inte låta alls. Det han hade hört var datorns fläkt, något han inte var beredd på. Datorer skulle ju vara tysta, trodde han.
Så underskatta inte barn som sitter och läser serier, tittar på filmer eller bara sitter och tittar drömmande ut i ingenting. Det kan vara allas vår framtid som formas därinne i den lilla hjärnan.
Hiss: Jag lyckades skriva en hel krönika utan att nämna valet eller valresultatet.
Diss: Tusan! Jag råkade nämna valet i hissen… och nu i dissen också. Attans!