En busschaufför med glatt humör, det är precis det som Linda Karlsson är. Klockan är sju när hon hämtar upp SLA:s reportrar med en klassiskt blå Västtrafikbuss. Under intervjun avslöjar hon en och annan hemlighet om hur det är att vara just yrkesförare.
När Linda var 22 år gammal utbildade hon sig till busschaufför. Nu, tio år senare trivs hon fortfarande otroligt bra med yrket och har testat flera olika roller på företaget Nobina som kör flera av Västtrafiks bussar.
– Jag var arbetslös i ett år och jobbade lite som tidningsbud men så var det faktiskt mitt ex som kom hem en dag och hade sett en kvinnlig busschaufför, berättar hon.
Han frågade Linda om inte hon skulle börja köra buss, och då hon även hade släktingar som jobbade inom yrket blev hon intresserad. Genom arbetsförmedlingen gick hon sedan en utbildning via en trafikskola.
Idag stortrivs hon med arbetet och berättar att det handlar om mycket mer än att bara manövrera stora fordon.
– Det är ett väldigt socialt jobb. Jag gillar människor, det sociala och servicebiten, säger hon.
– Det stora är faktiskt att ta hand om människor. Vi transporterar ju dem.
Löser kniviga problem
Linda förklarar att det ofta uppstår situationer som hon som förare får problemlösa. Senast dagen innan vårt besök steg en sjuåring på morgonbussen som Linda körde. Han hade missat sin skolbuss till Stöpenskolan.
– Han var väldigt orolig och frågade om jag körde till skolan, berättar hon.
När Linda letat upp tidtabellen för rätt buss visade det sig att pojken missat den sista avgången. Hennes buss stannade en bra bit bort vid en större väg.
– Mitt mammahjärta blev ju lite oroligt då, säger Linda som precis blivit nybliven förälder.
Efter att ha funderat en stund så fick hon en idé. Väl på plats vid hållplatsen ropade hon på ett gäng med äldre elever som också var på bussen.
– Jag frågade om de skulle till skolan och om de kunde ta med honom dit och de sa att det kunde de, säger Linda med ett leende.
Historien om Stöpeneleverna är bara en av många som Linda har på lager där det krävts att hon som förare tagit egna initiativ och kommit på lösningar för att hjälpa passagerarna.
– Trots att du kör samma sträcka varje dag så händer det många olika saker, säger hon.
Vad är den största utmaningen med att vara busschaufför?
– Det är ganska tufft och energikrävande. Du ska läsa av situationen i trafiken hela tiden och i bussen. Vissa dagar är man helt slut. Man måste vara ganska stresstålig. Det är stressigt med tiden och tidtabellen.
Upprörda resenärer
Ibland kan resenärer också bli både irriterade och upprörda när det blir förseningar i kollektivtrafiken.
– Det är klart att sådant uppstår, men man får absolut inte ta det personligt, säger Linda som tagit lärdomar från sitt första år när hon stressade alldeles för mycket för att hålla tiden.
– Jag körde inte bra då heller, och kom hem och bara däckade på soffan helt slut.
Under åren har hon dock lärt sig att jobbet som busschaufför är oförutsägbart. Framförallt så förklarar hon att man inte kan stirra sig blind på en tidtabell.
– Visst kan resenärerna bli stressade och det förstår jag, men det är då man får vara den där servicepersonen. Förstår dem att man försöker hitta en lösning så lugnar de oftast faktiskt ner sig, säger hon.
”Vi har varit dåliga på att marknadsföra oss”