Högstadieläraren Jenny Tapper är ett teatraliskt energiknippe. När hon talar om skogen är gesterna yviga, men så fort hon kliver ur bilen och in under trädkronorna fylls hon av andakt. Hennes debutroman, tonårsfantasyn Tallblod kom nyss från tryckeriet och det räcker att hon bläddrar i boken så får författaren själv kalla kårar.
– Usch, man får inte vara rädd av sig när man läser den, skrattar Jenny.
Släpande skosulor, rasslande nyckelknippor och tunga böcker. Det är här, på Vasaskolan, som Jenny Tapper spenderar större delen av sina dagar. Den Tibrobördiga trebarnsmamman har varit lärare i 22 år, 7 av dem i dessa korridorer och hälsar vant på eleverna vid namn - inklusive tonårsdottern.
– Mamma fotas för boken, ropar Jenny över pingisborden och får ett generat skratt till svar.
– Berättandet och orden kommer naturligt för mig. När jag läste [till lärare] skulle vi skriva en novell och då var det en lärare som var helt lyrisk och sa ”du har ju författarambitioner”, säger Jenny.
Med svenska och engelska som undervisningsämnen har språket av naturliga skäl alltid haft en bärande roll. Jenny berättar att hennes styrka är att fånga känslor och att hon använder sig av den kunskapen oavsett om det är ett födelsedagskort eller mejl till elevernas vårdnadshavare som ska skrivas.
– En stor del av min undervisning går ut på att få eleverna att förstå att vet du hur du ska använda språket blir livet så mycket lättare.
Tystnaden i Tivedens skogar
Jenny växte upp med näsan i böckernas värld, men också i skogens magi. Man behöver inte åka speciellt långt för att ersätta Skövdes stadsljud med naturens silentium och det märks att hon trivs i det vilda.
– Skogen är inte så död som man kanske kan tro och jag märker själv hur den öppnar mina sinnen. När jag var liten fick jag lära mig att man ska vara tyst i skogen, man är där på djurens villkor.
Jenny har hämtat mycket inspiration till Tallblod under sina långa promenader i Tivedens marker där stammarna tränger upp genom berggrunden och mossan ligger tjock.
Att just tallsläktet fångat hennes intresse är ingen slump. Trädet som kan bli 40 meter högt och över 1000 år gammalt, betraktas med sina läkande och användbara egenskaper som en av de viktigaste vilda växterna i en överlevnadssituation.
– Skogen har alltid fascinerat mig med sin mystik och kraft. Nu när jag har läst på om skogen förstår jag mer om hur tallarna kommunicerar via rötterna och utsöndrar en doft som gör oss människor lugna, säger hon.
Möter ofta låg självkänsla
Berättelsen som kom till Jenny för 15 år sedan handlar om förortstjejen Myran som upptäcker att hon besitter en övernaturlig kraft när hennes pappa tar med henne ut i skogen. En plats som i Jennys fantasi är betydligt kusligare än hennes lummiga barndomsskogar.
– Myran tillhör ett slags skogsfolk som lever i samklang med naturen. När hon rör ett träd får hon genast massa information, men det innebär också att hon måste skiljas från sin mamma.
Antagonisten är besviken på hur människorna behandlar naturen och hon beskriver ungdomsromanen som fantasy med ett inslag av skräck och allmänmänskliga problem.
– Som lärare stöter man ofta på elever som inte tror sig kunna något. Det är sorgligt. Ungdomar idag har över lag ganska låg självkänsla och jag får ofta brev och meddelanden från elever som tackar för att jag såg deras styrka i perioder när de själva inte gjorde det, säger Jenny.
Trots att hon möter sin målgrupp nästan dagligen, hämtar hon inte så värst mycket inspiration i just klassrummen.
– Mina elever har varit väldigt delaktiga i boken genom åren och jag hoppas få komma ut på lite skolbesök framöver och prata om just kreativt skrivande. [...] Jag har inte använt ett lätt språk, jag har dragit in författare i mitt klassrum som har ett betydligt banalare språk, men däremot har boken medvetet korta kapitel.
”Måste bli en uppföljare”
Att satsa helt på författarskapet är dock inget Jenny strävar efter, hon är alldeles för social för att sitta på kammaren med datorn i knäet. Läraryrket en identitet och livsstil, dessutom har hon fler stämmor i sitt register.
Klingar Jenny Tappers vokalensemble bekant? För 17 år sedan startade hon sånggruppen och hennes funktion, förutom som sopran, påminner om en producent. Jenny knåpar själv ihop repertoarerna och gillar den trygga ramen som bara drivs av lust.
– Jag älskar att beröra folk, oavsett om det är med skrivande eller sång.
Förra veckan kom ungdomsromanen från tryckeriet. Känslan beskriver hon som overklig och därtill finns ytterligare ett färdigt manus som väntar på att se läslampans ljus, men först ska vad som går under arbetsnamnet Tallblod 2 rinna ur fingrarna.
– Det måste bli en uppföljare. Jag har gett mig själv två år och när jag sätter mig vid tangenterna är det som att Myran styr sig själv, säger hon.