Hur var det egentligen när den lokala möbelindustrin blomstrade? En ny bok nystar i Tibros stolta förflutna.
– Roligt för de som var med att få återuppleva tiden och lärorikt för de som inte var med, säger författaren Margareta Gustafsson.
Åren 1955-75 var en gyllene era för den lokala möbeltillverkningen som tidigare inte blivit avhandlad i bokform.
– Tibro var oerhört stort en gång i tiden när det gäller möbeltillverkning, säger kommunalrådet Rolf Eriksson.
– Det här var någon form av storhetstid för möbelindustrin, när det var drygt 3000 anställda i branschen.
Bokprojektet har finansierats med kommunala pengar, på förslag av Rolf Eriksson, och har sin upprinnelse i någon sorts studiecirkel. Ett gäng eldsjälar forskade om de gamla fabrikerna och försökte göra sig en bild av hur det varit under svunna tider.
– Jag var inne och pratade med dem, och då sa vi tillsammans att borde vi göra en bok av det.
Den som fick uppdraget att skriva alla artiklar till boken var Margareta Gustafsson.
”Intresserad av lokalhistoria”
Margareta har arbetat som lärare och rektor i Tibro kommun under 44 år. Hon har även hållit i guidningar på orten och bidragit med texter till bygdeskrifterna.
– Jag är intresserad av lokalhistoria. Det här var nytt mig eftersom jag inte jobbat i det, men det är nåt man levt med när man bott i Tibro. Sedan har jag ett stort kontaktnät som jag hade nytta av.
Hennes källor är personer som i olika egenskaper verkat i industrin, från direktörer till arbetare. Hon har sedan i maj intervjuat runt 70 personer.
– Det har varit väldigt intressant, lärorikt och roligt. Jag har mött en stor tacksamhet från de jag pratat med – äntligen blir det här nedskrivet!
Boken riktar sig inte minst till de som inte var med. Avsikten är att ge alla en uppfattning om hur monumental möbelverksamheten i Tibro egentligen var.
Drev samhället framåt
Under de tjugo guldåren präglades Tibro av en stolthet som i stora delar dröjt sig kvar.
– Dels över den entreprenörsanda som fanns här, och en kunskap om trä och tillverkning – som faktiskt finns kvar idag, säger Rolf Eriksson och talar om den ”gigantiska strukturomvandling” som pågick vid den aktuella tiden.
I fabrikslokalerna introducerades ett mer rationellt produktionssätt. I hela samhället märktes det att maskinerna arbetade på högvarv. Tibro bredde ut sig med framväxten av industriområdena i Baggebo och Grönhult.
Brittgården och Skattegården byggdes för att försörja alla nyinflyttade med bostäder. Suget efter mer folk till industrierna var omättligt, har Margareta erfarit genom sina intervjuer.
– Det som var gemensamt för företagen var bristen på arbetskraft. Det är många som arbetat i branschen som säger att man dagen efter nian kunde gå varsomhelst och fråga om man fick jobba där. Då var svaret ”javisst, och helst skulle du börjat igår”.
”Allt tuffade på”
– Det var en tidsperiod då allt liksom tuffade på, med en ständigt ökande efterfrågan på alla sorters möbler. Sammantaget kunde de här företagen leverera möbler till sovrum, kök, vardagsrum, hall och vad det nu var. En del företag hade hela spektrat – till exempel Ulferts, som var det största. De möblerade svenska hem på sextio- och sjuttiotalet, säger Rolf.
Det är ingen slump att boken slutar vid sista året för Miljonprogrammet. På bara ett decennium hade en miljon nya bostäder uppförts och Sverige var vid det laget färdigmöblerat. Och med det började luften pysa ur Tibro som Sveriges möbelcentrum.
I boken avhandlas några av Tibros framstående företag i tur och ordning. Utöver redogörelser för uppkomst och produktion så finns där också branschtypiska aspekter – försäljning, logistik och samarbeten med Ikea.
Dessutom finns kapitel om några yrken, mer eller mindre obsoleta, som behövdes i möbelindustrin. Men också sådana viktiga inslag som den lokala fackliga avdelningen och järnvägens betydelse.
Tryckeriet har lovat leverans den 21 december och boken kommer att säljas på Elanders bokhandel.