Polis om barnsexbrott på nätet: ”Måste göra det trassligt för dem som jagar barn”

Nätet sover aldrig. Det gör inte heller de som är ute efter barn i sexuella syften. Och kanske inte alltid barnen. ”Föräldrarnas uppgift är svår, men man kan aldrig ställa för många frågor om vem barnen har kontakt med och helst begränsa tiden till när de får vara på nätet” säger polisen Tomas Carlsson som utreder internetrelaterade sexövergrepp mot barn. Hans mål som polis och människa är tydligt. ”Det viktigaste är att skydda barnen. Och vi måste hjälpas åt i samhällets att göra det”.

Tomas Carlsson är engagerad, han fokuserar blicken och letar efter bästa orden för att formulera det viktigaste, för att beskriva polisarbetet. När han finner dem, säger han:

– Vi måste alltid kämpa för att ligga steget före de förslagna människorna som lurar och lockar barn. Vi är tyvärr inte alltid där innan. Men i vart fall ska vi inom polisen, och hela samhället tillsammans, göra det jävligt trassligt för dem som söker efter barn på det sättet.

”Patrullerar nätet”

Det sista säger han med eftertryck och om några som läser den här texten känner sig träffade ska de veta att det där med ”trassligt”, bland annat innebär att polisen ”patrullerar nätet”. Och mycket av det personerna gör ger avtryck i molntjänster i USA, information skickas till Europol, vidare till svenska Noa (Nationella operativa avdelningen) och ut till lokala polisområden som får uppgiften att koppla ihop ip-adresser med användare. Det leder i många fall till just det som är syftet - gärningspersoner grips.

– Vi har även en del andra tekniska verktyg. Av förklarliga skäl är de exakta detaljerna kring verktygen hemliga och jag vill inte avslöja mer än att säga att de finns och används, men det kanske kan räcka för att få i vart fall några som letar efter barn på nätet att förstå att de är jagade.

– Men vi ”jagar” inte på så sätt att vi vill hänga ut dem för allmänheten. Polisens utredningar lyder under förundersökningssekretess.

Karlsson poängterar att det är särskilt viktigt i dessa utredningar. Polisen behandlar alla misstänkta som oskyldiga tills saken är avgjord i rätten.

– Om det blir offentligt känt att någon är misstänkt för dessa brott så leder det till allvarliga konsekvenser för den misstänkte. Vi vill få stopp på personerna som är ute efter barn i sexuellt syfte, men viktigast för oss är att få så mycket bevis mot dem som möjligt för att de ska kunna lagföras. Men vi vill också se till att de får vård.

Lurar barnen

Tomas Carlsson är gruppchef vid RC3, it-brottscentrum i Skövde. Tillsammans med fem utredare och lika många it-forensiker utreder de internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn – det innebär bland annat barnpornografibrott, våldtäkt och sexuellt övergrepp mot barn, kontakt med barn i sexuellt syfte, köp av sexuell handling av barn och utnyttjande av barn för sexuell posering.

De har många ärenden på sitt bord, förklaringen till det ligger i att ”alla” är på nätet, där kan man vara anonym och man kan om man vill söka kontakt med barn i syfte att utnyttja dem sexuellt på ett eller annat sätt. Man kan lura barnen att man är en jämnårig ”kompis”, eller kanske bara en äldre, ”snäll” man som vill prata lite, sedan se bilder på barnet och kanske ses. Målet för personerna är något helt annat och barnen är nästan helt oskyddade – det finns ingen väktare eller stoppsignal.

”En balansgång”

– Personer som jagar barn är mycket förslagna, de hittar hela tiden nya metoder. Man måste som förälder ställa frågor om och om igen vilka barnen chattar med, vad de pratar om och så vidare, man kan se till att barnen och ungdomarna inte får fri tillgång till nätet hela tiden.

– Men det är en balansgång, för man kan omöjligen vara med barnen hela tiden eller hindra dem från att ha tillgång till mobil och dator, för det har ju en viktig funktion på andra sätt och förbjuder man dem hittar barnen andra vägar. Och kanske det viktigaste – barnen måste ju fortfarande ha förtroende för sina föräldrar så att de om något händer vågar komma och berätta.

”Måste skydda barnen”

Tomas Carlsson och hans kollegor ser på nära håll hur illa barn behandlas, vad vuxna gör mot barn. Det blir tydligt bland annat när barnpornografiskt film- och bildmaterial analyseras och de utsatta barnen ska åldersbestämmas och identifieras och brottet rubriceras – grovt eller ”bara” ett brott av normalgraden.

Att det är jobbigt känslomässigt är lätt att förstå. Men att poliserna har ett tydligt mål i sitt arbete gör att de orkar.

– Vi måste skydda barnen! Vi måste få stopp på dem som jagar barn på nätet i sexuellt syfte.

”Hur bromsar man?”

Men det finns stora svårigheter som ibland kan liknas vid att försöka stoppa en ständigt framrusande lavin.

– Nätet sover aldrig, det är öppet dygnet runt, året runt. Ibland vet jag inte hur man ska få stopp på det negativa som kommer med att nätet alltid är tillgängligt. Hur bromsar man en lavin? Vi poliser utreder brott, vi arbetar också förebyggande men när det bland annat handlar om nätrelaterade brott behöver vi hjälp

Kanske går lavinen inte att stoppa men Tomas Carlsson tänker att det finns metoder som i vart fall gör att man kan rädda en del av barnen innan de utsätts, att stoppa inflödet av brott mot barn på nätet. Men inget är gjort i en handvändning.

Mörkt, djupt hav

– Jag tänker att det är viktigt att alla delar i samhället sluter upp och att allt börjar med barnen, redan när de är små. Jag vet att de på förskolan får lära sig ”Stopp, min kropp”, det är kanonbra. När man bygger vidare på det i skolan, kanske i föreningarna där barnen är med, kan de lära sig att tänka efter och ifrågasätta vem de har kontakt med på nätet.

– Och om de blivit utsatta för något ska det alltid finnas vuxna att berätta för, om inte hemma så i skolan, i föreningen, i kommunen, i sjukvården och hos polisen. Barnen ska känna att de inte är ensamma.

Vuxna i samhällets alla delar måste också lära sig hur man skyddar barnen, att se tecken och förstå att nätet inte bara är en trevlig mötesplats för alla utan också ett mörkt, djupt hav där mycket sker långt ner under ytan.

– Vi måste alla inse att det pågår hela tiden, det räcker inte att varna en gång. Vi vuxna måste skydda barnen hela tiden. För barn som drabbas kan skadas för livet.