Kackel utan debacle är det hos hönsen i Mullsjödal. Hos familjen Pettersson-Leander utanför Hjo råder vare sig äggbrist eller salmonella som hos de stora äggproducenterna i landet inför påsk.
– Här lever de längre än hos de stora hönserierna, säger Martin Pettersson.
Hönsen pratar så det hörs ut genom stallets rödmålade träplank. När dörrarna öppnas till det luftiga stallet med 300 höns har alla ned på individnivå olika slags läten.
Här har de utrymme och lever i flockar om 60 höns per box. Här och var finns matautomater där hönsen äter värpfoder, sittpinnar där de både kan sitta för att umgås och för att sova, värmelampor för att få ljus och värme och inte minst värpreden där de kan värpa. Överallt ligger strö som de trampar ned sakta men säkert, och pickar i då och då.
– De är allt goa de här hönsen.
Det säger Ingvar Pettersson, 86 år, som fortfarande sköter den dagliga driften med god hjälp av vuxne sonen Martin Pettersson. Han bor strax intill fadern med sin familj, sambon Malin Leander och barnen Emilia, Agnes och Alvin Pettersson Leander.
Alla hjälper till
Här är ingen rädd att hjälpa till med ett eller flera handtag. Men nog är det den gamle, Ingvar, som gullar och pratar mest med de bruna små liven trots allt.
– Min fru har gått bort men jag har hönorna kvar. Jag brukar gå runt och prata med dem varje dag när jag kollar till dem. En och annan brukar vilja sätta sig på axeln och kan följa med mig runt i boxen när jag grejar här ute. En del är tamare än andra, säger han inifrån stallet.
Viktigt att hålla igång
Rollatorn står beredd utanför stallporten och till den har han tillverkat ett lastutrymme där han lastar på äggkartonger. När han plockat dagens ägg går han upp till sitt hus, tvättar och sorterar äggen i kartonger och flak innan de lastas i en skrinda.
– Jag tar med mig skrindan i bilen och kör bland annat till Hjo, Tibro och Stenstorp för att sälja ägg . Det brukar bli en runda minst varannan vecka, men vintertid värper hönsen lite mindre så produktionen sjunker något då, säger han.
Det är både socialt och trevligt att vara bland hönsen som ute i bygden för att sälja ägg, tycker han.
– Jag håller mig i gång med det här och det är viktigt.
Klipper gräs året runt
En åkgräsklippare med uppsamlingsbehållare står i närheten, utan att samla damm nu under vinterhalvåret.
– Jag klipper vall åt hönsen varje dag året runt så länge åkrarna inte är snöbetäckta. De älskar nyklippt gräs.
Till foder får hönsen vanligt värpfoder och nyklippt gräs.
– Något annat hokus pokus har vi inte, säger Ingvar Pettersson.
Fodret avgörande
Smaken på äggulan påverkas i allra högsta grad av fodret hönsen äter. Martin Pettersson säger att deras ägg ofta får en gyllengul gula och att dess smak uppskattas av kunderna.
– Det är fodret som gör den speciella smaken som folk kan bli som galna i när de väl testat. Den smaken kan inte de riktigt stora hönserierna efterskapa, säger Martin Pettersson.
De har kunder som åker flera mil för att köpa deras ägg, som även säljs i en äggbod nära gården.
De största äggproducenterna i landet har ofta en halv miljon höns eller ännu mer. Familjen får ibland frågan varför de inte utökar sin verksamhet, men de vill inte.
– Vi vill ha det småskaligt som vi har det nu. Så länge alla utgifter täcks av inkomsterna från äggförsäljningen fortsätter vi. Men det är inget vi blir rika på, vi har hönsen som fritidssyssla, säger Martin Pettersson.
Ingvar i sin tur har hållit på med höns från och till genom livet, i början av 70-talet var det hans huvudsyssla.
– Jag flyttade från Sörmland till Sänneryd i Korsberga 1967 och fram till mitten av 70-talet hade jag ett tusental hönor samtidigt. Jag åkte upp till Sörmland och sålde äggen på fredagarna, det var tider det, säger han.