När det gäller IFK Skövde Handbolls hantering av sin tränarfråga kan man verkligen undra över hur klubben och dess ledning har agerat.
Först presenterades Jonatan Magnusson som ny tränare på en välorganiserad presskonferens där den 42-årige islänningen fanns med via länk. Sedan kom han till Skövde för första gången och var märkbart förväntansfull att starta uppdraget som tränare i en av landets ledande klubbar.
Magnusson hann knappt komma hem till Island igen innan nyheten släpptes om att IFK är på väg mot ett underskott på tre miljoner kronor. Styrelsen samlade sponsorer, anhängare och spelare till ett informationsmöte i Arena Skövde, där man var tydlig med att det förväntade underskottet får konsekvenser och att man sannolikt inte kommer att kunna vara med och konkurrera i toppen de närmaste åren. Onekligen en besk medicin för en klubb med två raka SM-finaler bakom sig.
Ingen överraskning
Siffrorna och budskapet kom säkert som en chock för många, sannolikt även för Jonatan Magnusson. På onsdagen kom då beskedet att kontraktet är brutit. Det kom inte som en överraskning.
Med tanke på situationen är det inte mer än rätt samarbetet bryts innan det har börjat. Jag kan tycka att den nya tränaren aldrig borde presenterats. Jag har svårt att tro att sportchefen Ulf Nyström som sydde ihop affären hade all information om det svåra ekonomiska läget.
Brister i organisationen erkändes också på informationsmötet. Ansvaret vilar tungt på styrelsen som har det yttersta ansvaret i föreningen.
Egentligen tycker jag mest synd om Jonatan Magnusson som hamnade i en soppa utan att varit inblandad i den överhuvudtaget.
Starka namn
Nu blir det Kristian Svensson och Robert Arrhenius som tar över som tränare. Båda fanns med i organisationen kring Henrik Signell, vilket är ett stort plus.
Dessutom starka namn i handbolls-Sverige. Det kan absolut gå alldeles utmärkt, men det får framtiden utvisa.
När det gäller IFK Skövde är det bara hoppas att spelarna köper den nya lösningen, tittar man materialet finns det ändå bra kvalité. I mina ögon är det egentligen bara Bjarni Valdimarsson som lämnar ett tomrum efter sig som vänsternia.