Jag blev så upprörd när jag här om dagen på Aktuellt hörde Skövdesonen Tobias Andersson (SD) med stor säkerhet uttala sig om uranbrytningens fördelar för Sverige. Vad vet han om uranbrytning? Ingenting uppenbarligen.
Han var inte ens född när debatten rasade i Sverige för cirka 50 år sen och ledde till att brytningen i Ranstad upphörde. Uran har inte blivit mindre farligt sen dess. Strålningen är lika stark och halveringstiden lika lång. Hanteringen och processerna för utvinningen har inte förändrats i någon högre grad.
Förespråkare för denna industri rekommenderas en studieresa till Australien till exempel, varifrån Sverige hämtat en del av sitt uran. Vad kan man se där? Jo, ett totaldött, skövlat område utan något liv överhuvudtaget – en oändlig stenöken. Tillträde förbjudet. Vem jobbar där? Jo,aboriginer med en medellivslängd på 35 år. Det förklaras med dåliga gener enligt myndigheterna.
Jag har själv besökt – så nära man nu kan komma – ett sådant dagbrott i Northern Territory och det var en deprimerande syn. Skulle våra västgötaberg eller några andra berg heller för den delen, riskera att hyvlas ner och ett stort område däromkring göras obeboeligt för all framtid för snöd vinning. Det vore inte en investering för framtiden utan tvärtom. Låt oss slippa kärnkraft och uranbrytning.
Naturvän med framtidsförhoppningar