What´s love got to do, got to do with it? What´s love but a second hand emotion…Bilradions volym är på en något högre volym än vad som är hälsosamt medan jag susar genom blommande rapsfält, tveksamt uppstickande spannmålsgrödor och systematiskt tuggande kossor i vitt, brunt och svart.
Rocklegenden Tina Turner är avliden och hennes fråga om kärlek sträcker sig utöver det romantiska tvåsamma. Jag tänker på det gemensamma projektet välfärdsstaten, samhället där lägstanivån ska vara så hög att den når upp till anständighetens gräns, vilket innebär att inga barn ska behöva gå omkring hungriga.
Politikerna och deras talskrivare formulerar sig kring berättelsen om Sverige. Alla ska ha råd med falukorv, studentmössa och utlandssemester. Men den som har råd att använda mycket el får desto mer tillbaka. Ett skifte i vokabulären har skett: förr fick de minst bemedlade bidrag, de mest bemedlade fick avdrag på skatten. Men idag talas om helt vanliga familjer som har svårt att få ekonomin att gå ihop.
Så kommer cynikerna. Förståsigpåarna. Folk som skriver krönikor och skapar sin egen världsbild utifrån anekdotisk bevisföring. Författaren Lena Andersson skriver en text om föräldrars eget ansvar och folk rasar eller nickar hummande. I slutändan: vems ansvar är det att barn har det bra och har kärlek och omtanke något med det hela att göra?
Också jag har mött föräldrar som inte fått ekonomin att gå ihop. Ibland finns inte de rent faktiska förutsättningarna. En asylsökande får fortfarande 71 kronor om dagen att leva på. För en ensamstående förälder med tre barn mellan fyra och tio år bli summan 178, 50 kronor per dag eller ungefär 5400 kronor per månad. Jag tycker att det är skamligt. Välmenande eller cyniska debattörer bidrar med tips om hur dessa ska få livet att fungera. Andra menar att denna kategori människor inte borde vara här alls.
Precis som om det finns föräldrar som inte gör allt som står i deras makt att barnen ska få en trygg uppväxt. Nej, kärleken till livet flödar trots allt genom uppgivenheten i de slitna lägenhetskomplexen, bland secondhandaffärens upplagda barnkläder och hos föräldern som själv förstör sin hälsa för att barnen ska kunna äta sig mätta. Jag mötte en asylsökande mamma som levde på två ägg per dag. För att variera blev det kokt på morgonen och stekt framåt kvällen. Naturligtvis drog hon på sig en plågsam magsjukdom.
Det finns det där mellanskiktet. Folk som alltid försökt köpa svenskt kött, rättvisemärkt och ekologiskt men som nu får nöja sig med de billiga alternativen. Samvetet gnager och de miljömedvetna personerna som ser matkassen som en del av sin identitet tvingas välja.
Berättelsen om Sverige måste också innefatta kärlek till den som inte har sociala förutsättningar att koka havregrynsgröt och lägga upp en matbudget på egen hand. Kärlek till den som spenderar pengar på tobak för att lugna ner nerverna. Den som ser ytterligare en psykiatrimottagning hotas av nedläggning. Ensam är inte alltid stark och nu behövs en uppryckning av det gemensamma bästa. Det har med kärlek att göra.
Hiss: Ljumma kvällar på balkongen
Diss: Krig och elände