Hoppa till huvudinnehållet

Alla vill vi tillhöra ett sammanhang

Publicerad:
Reporter Karin Långström
Karin Långström
redaktion@sla.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

I ett försök att förstå mig på mänskligheten började jag lyssna på och läsa Ulf Lundells dagböcker Vardagar. Det är hundratals timmars maratonlyssning av manligt och mänskligt liv. Efter några timmars lyssning i bilen kom svårmodet för mig, men jag tänkte att jag härdar ut. Han är värd att lyssnas på.

För mig har Ulf Lundell varit reducerad till personen som levt fram nationalhymnen Öppna landskap, skrivit generationsromanen Jack, åkt på sommarturnéer och svingat mot feminister. Men han ligger bakom en enorm produktion av både låtar och konstverk. Och dagböcker.

Här visas all mänsklighetens komplexitet upp. Han bor på en vacker gård på Österlen och sörjer sina ex och sina barn som han inte har mycket kontakt med. Han isolerar sig och resonerar med sig själv i vilken mån det ens är lönt att försöka ge ut en cd till (detta är år 2017) eller om han ska låta bli. Ingen köper väl skivor längre och sen Spotify kom får låtskrivare inte tillräcklig ersättning för det de gör. Det kreativa är ett arbete som ska levas på. Först ska det produceras, sen ska någon tycka om det och till och med vara beredd att betala för det.

Ulf Lundell isolerar sig men gör sina dagliga utflykter till staden där han köper mat, saker till gården, tidningarna, försöker låta bli att köpa vin. Väl hemma lagar han mat, skriver låtar, målar tavlor till påskutställningen, försöker låta bli att dricka vin, går en sväng med dammsugaren. Språket är enkelt och läsningen osentimental: Dammsugaren, egentligen som att gå ut och gå med en stökig, jobbig hund.

Huset består av tekniska prylar som hela tiden krånglar, hantverkare kommer och går, sportbilen krånglar, BMW:n står inte ut med den skånska vintern. Så är det ensamheten, att försöka leva ett liv utan någon intill. Äpplekaka, en nödvändighet så här års, men till sig själv?

Så åker han in till Simrishamn, sätter sig på en uteservering och blir arg när någon kommer fram och vill tala om hans första skiva och dessutom ta en bild. Ulf Lundell hatar kändisar. Han hatar kapitalister, musikprogram på teve, religioner, Donald Trump och lite till. Men han bryr sig om fåglarna på gården och noterar klart konstaterande vilka som dyker upp och vad de sysslar med.

Det är mellan raderna det mänskliga livet kan anas. Det är en längtan efter att höra till. Att någon producent ska ringa och fråga om det inte är dags att planera sommarturné. Ulf Lundell planerar för sommaren 2021. Det var en självklarhet då. Även utan kändisskap och uppburenhet läser jag om och förstår och träffar människor som lever som Ulf. Ett fungerande hem och liv, men isolerat. Vi människor är trots allt flockdjur. Vi behöver sammanhangen, andra människor att dela intressen och tankar med. Men är det någon i de yngre generationerna som orkar hålla igång föreningslivet längre?

Jag tänkte på det när vi besökte en motorhistorisk träff härförleden. Funktionärerna i den arrangerande föreningen inom häradet sjuttio plus. Det måste vara en fin gemenskap som fler borde vara intresserade av. För intressets skull i sig, men också för folkhälsans.


Hiss: Alla fina studenter som nu är på väg ut i vuxenlivet

Diss: Krig och elände

Artikeltaggar

BMWDjur och naturHusdjurLåtskrivandeMat och dryckSpotifyUlf LundellUteserveringarVin