Hoppa till huvudinnehållet

Tänk vad lite förståelse och empati skulle kunna göra för världen

Publicerad:
Reporter Karin Långström
Karin Långström
redaktion@sla.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Grönt, grönt, grönt. Visserligen saknar jag redan lupinerna och de andra vanliga växterna som blommar längs landets längsta blomsterängar, men grönt är verkligen skönt.

Några partier rallarros lyser upp i väntan på gullriset som förebådar skolstart och höst. Det är bara att finna sig i att sommaren 2023 var året då vallmon blommade över medan jag gick in och hällde upp kaffet, och pionernas process i expressfart är något som Nato-förhandlarna bara kan drömma om. För oss som är lite mer eftertänksamma har den här sommaren hittills varit utmanande. Det vill till att vara närvarande och verkligen ta sig tid att uppleva medan tid är.

De senaste dagarnas regn har fått många gräsmattor att grönska igen. Det är välgörande. Inte bara för att det blir mjukare för barfotaspringande barn, utan för att färgen i sig ofta upplevs som mild och lugnande. För mig fungerar det i alla fall så och måhända går det att hitta vetenskapliga bevis för saken.

I ett klipp från Sala Allehanda från 1894 konstateras att skolväsendet satsar på grönt papper och vitt bläck. En amerikansk läkare ska ha rekommenderat detta för att skona skolelevernas ögon. Vilken spännande form av omsorg om barnen, och säkert också om själen. Kunde allt det gröna inverka lugnande i klassrummet?

Med ögon känsliga för grönt kunde världen vara så mycket bättre. Jag öppnar musikappen och Barbro Hörbergs lugna men intensiva röst fyller köket. I den hårda kalla världen behövs verkligen något annat, kompletterande verklighetsbeskrivningar skulle samhällsvetaren säga, men poeten sjunger om kastanjeblad som paraplyer i parken och händer som är känsliga för allt som är skönt.

Jag filtrerar mina intryck. Tar en paus från nyhetssändningarna på teve, nöjer mig med Kvällsekot på radio och gör mig inga bilder, tänker att någon annan får hålla koll på minerade kärnkraftverk och Nato-förhandlingar. De processer jag förhåller mig är frösådder och röta i brädfodring, och min enda förhandlingsframställan lämnas till myrorna i pallkragarna. Jag behöver bara få tillträde att rensa bort några växter som kommit på lite fel ställe, sedan får de åter virvla runt i orubbat bo.

Jag engagerar mig med tillräcklig energi i frågan om koranbränningarna och funderar på om det skulle kännas bra att bränna dokument eller broschyrer vars budskap jag inte ställer mig bakom, nu när eldningsförbudet verkar vara upphävt. Tveksamt om det skulle kännas bättre, men undrar hur de tänker vars själsfridsaktiviteter får andra att på riktigt må dåligt?

I vårt land där flertalet har mycket grunda kunskaper om islam finns inte riktigt förståelsen för vad deras heliga skrift kan betyda. Och inte heller finns förståelsen hos alla att det finns människor som har ögon känsliga för helighet. Eller för grönt.

Tänk vad lite förståelse och empati skulle kunna göra för världen. Barbro Hörberg är poeten och musikern som lämnade den här världen alltför tidigt och hennes sångskatt är väl värd att lyssna på emellanåt. Vilken gåva att kunna fylla ögonen med ljuset och tankarna på allt det nya.

Jag önskar dig en skön, grön vecka!


Hiss: Skogsbad

Diss: Krig och elände

Artikeltaggar

Barbro HörbergBlommorDjur och naturMusikNatoPoesiSala AllehandaVäxter