Hoppa till huvudinnehållet

Spännande möte mellan två världar

Publicerad:
Reporter Karin Långström
Karin Långström
redaktion@sla.se
Foto: Jonas Ekströmer/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Under sommaren har jag lyssnat på och läst ett antal biografier och memoarer. Det är spännande att försöka förstå sig på folk genom att dels läsa deras egna tankar och reflektioner över händelser i livet, och dels genom att läsa vad andra skriver om dem.

På detta vis har jag nu ökat min insikt i vitt skilda ting som hur det är att vara Ulf Lundell, hur metoo-rörelsen fick ödesdigra konsekvenser för bland andra Fredrik Virtanen och Benny Fredriksson, IB-affären med Peter Bratt och Jan Guillou, samt hur det blev för Anna Kinberg Batra när hon blev partiledare.

Jag har särskilt intresserat mig för dynamiken i personerna då de konfronterats med utmaningen i att andra människor inte delar deras åsikter. Hur blir de när de möter motstånd i tanke eller handling?

Så inleds tevehösten med dokumentären om kungen. Filmaren Karin af Klintberg har fått audiens och får följa kungen under två år. Det är ett spännande möte mellan två världar. Till skillnad från de ganska tillrättalagda reportagen kring året med kungafamiljen, sliter journalisten hårt för att få kungen att säga något oförutsägbart och känslosamt.

Jag har bara sett första avsnittet än, men kungen ser lätt obekväm ut genom hela programmet. På frågan om hur han ska tituleras svarar han “kungen” och när journalisten frågar om hon självklart duas, svarar kungen ja. Det handlar om respekt för rollen.

Han tillstår inte att de har pratat om i familjen hur det är att bli faderlös i tidig ålder. De har inte pratat om det, varken förr eller senare. Kanske är det så att det är lättare att lägga locket på. Ser kungen sin barndom som en lycklig barndom? Svaret blir ja, eller ja, lagom. Eller vad är en barndom? När börjar den och när slutar den? Drömmen var att bli lokförare. Men barndomen blev speciell. Redan som barn är han uppklädd i kostym, delar ut priser och skakar hand. Han beskriver det som ruskigt otäckt att vara uttittad, betraktad och utvärderad. Det är klart kungen får munhäfta. Han började bita ihop, gömma sig bakom en fasad och byggde en mur omkring sig själv. Republikanerna hade åsikter och hur tar man det? Vi har lärt oss att stålsätta oss. För att överleva.

Hur är det med viktiga beslut och viktiga verksamheter i vår närtid? Det här med vilka avdelningar som ska vara på vilka sjukhus är verkligen något som rör om bland folk. Bakgrunden är att det inte finns tillräckligt mycket pengar för att göra allt man vill. Det är viktigt med yttrandefrihet och allt det där, men jag blir rasande när jag läser om hur politiker som fattar besluten blir utsatta för både hat och hot, hur någon inte ens vågar gå till affären ensam längre. Att hota en politiker är att hota själva demokratin och att bete sig illa mot människor som valt att lägga ner tid och energi på att främja allas bästa är ett mycket dåligt sätt att hantera det faktum att alla inte tycker som jag.

Det är fint att kungen berättar hur han känner. Men någonstans kan jag önska att han kunde få en välförtjänt pensionering och få några år utan att behöva bli uttittad och utvärderad.


Hiss: Människor som vågar och orkar ta ansvar

Diss. Hat och hot

Artikeltaggar

Anna Kinberg BatraFilmerJan GuillouKarin af KlintbergKungligheterMänskligt