Hoppa till huvudinnehållet

Tankar om plikt och frivillighet

Publicerad:
Reporter Karin Långström
Karin Långström
redaktion@sla.se
Foto: Anders Wiklund/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Med risk att vara tjatig, den här intervjuserien Kungen och jag som visas på SVT återkommer i mina tankar och jag funderar över fenomenen frivillighet, motvillighet, plikt och valfrihet. Journalisten Karin af Klintberg sliter som ett djur för att få ur kungen någon form av känsla eller åtminstone reflektion över hur det är att vara kung och om hur livet sett ut för kungen om det inte hade varit som det varit.

Det är ju som det är, framhärdar kungen och om han ens funderat över hur det skulle vara att inte vara kung är det inget som han har för avsikt att dela med svenska folket. Motstånd mot monarkin eller ifrågasättanden av mer moralisk art möts med höjda ögonbryn och oförståelse. Arvet och plikten övertrumfar allt.

Tanken finns med någonstans i bakhuvudet när jag hör att försvaret har bekymmer med sin personalförsörjning. Man hade kanske trott att fler ungdomar skulle vilja mönstra, men nu räcker folket inte till. Det som en gång sågs som mer eller mindre självklart, åtminstone för den manliga delen av befolkningen, har nu kommit ifrån det allmänna medvetandet. I år har Värnpliktsverket skickat ut sitt frågeformulär angående mönstring till cirka 106 000 ungdomar födda år 2005. Här får de svara på ett antal frågor som förutom de givna frågorna om hälsotillstånd också berör personens inställning till att göra grundutbildning inom försvaret.

Plikt - och prövningsverket, som har till uppgift att välja ut de drygt 20 000 ungdomar som behövs och kallar dem till mönstring. Mönstringshandboken finns tillgänglig på nätet och innehåller praktisk information och ger en god bild av vad det handlar om.

Men precis som skolplikten är en utmaning för många, är det så samma sätt med totalförsvarsplikten. Alla mellan 16 och 70 år är skyldiga att bidra till landets säkerhet och vår frihet. Den omfattar även mönstring och grundutbildning. Men enligt plikt - och prövningsverket är det mindre än en fjärdedel av alla 18-åringar i landet som dels mår tillräckligt bra men som också är positiva till värnplikten. Här har vi alltså ett underskott vad gäller förtroende och förståelse gentemot gällande lag och plikt, men också ett bekymmer som rör just den personliga friheten: 4000 ofrivilliga kallas alltså till mönstring.

En särskild tanke går till de ofrivilliga, för det var så de benämndes i radiosändningen. Att de använder ordet ofrivillig känns lite lättare än att säga att de är tvingade, för tvinga någon känns kanske onödigt auktoritärt, och just i det auktoritära tror jag att det är svårt att få med ungdomarna. De har vuxit upp i ett samhälle där valfriheten funnits med när det gäller viktigheter och de har föräldrar som upplevt kalla kriget svalna och Berlinmuren rivas. Men nu är det andra tider och inför Försvarsmakten är alla lika.

Det kommer att utvärderas hur de ofrivilliga rekryterna klarar grundutbildningen, och det är väl bra eftersom stridsvärdet hos gruppen knappas gynnas av att det finns någon eller några som hellre skulle vilja studera eller jobba med annat. Och när det gäller vår totalförsvarsplikt så är det nog något som behöver uppmärksammas redan i förskolan. Att ändra ett mindset är inget som sker över en natt.


Hiss: Kungahuset - kontinuitet och trygghet

Diss: Att vi ens ska behöva ha ett försvar.

Artikeltaggar

BerlinmurenFörsvarsmaktenKarin af KlintbergKungligheterSamhälleSVTVärnpliktVärnpliktsverket