Droger, alkohol och andra destruktiva vanor. I tonåren var det Olivia Milessons vardag.
Vändpunkten kom när hon fick veta att hon var gravid – endast 15 år gammal.
– Leo räddade mig, säger Olivia, 23 år, om sin i dag, sjuårige son.
Vi träffas hemma hos Olivia Milesson som bor i Vara tillsammans med sonen Leo, 7, sambon Wilmer Ekelund Karlström och deras nyfödda son Milo.
– Min lillebror sover, utbrister Leo, som sedan intar köksbordet för lite läxläsning.
– Jag går i ettan, fortsätter Leo, som är en social liten kille.
Mamma Olivia Milesson, ler mot sonen. För henne, var Leo räddningen när allt höll på att gå snett i tonåren. Ångesten gjorde debut tidigt och för att dämpa känslorna, tog hon till destruktiva medel.
– Det var droger, alkohol och skolk från skolan. De vänner jag hade då gjorde likadant, livet var bara kaos, berättar Olivia.
Allt för tidigt introducerades Olivia till en värld av missbruk och kriminalitet. Hon berättar om sin biologiska pappa, som satt i fängelse i stort sett under hela sin uppväxt.
Pappan satt i fängelse
Vid sin sida hade Olivia dock sin mamma, som alltid har varit hennes största stöd och funnits där när andra inte gjorde det.
– Hon är min bästa vän och har alltid funnits där oavsett vad, säger hon.
Men att ha en trygg punkt i livet är ingen garanti för att en tonåring ska fatta vettiga beslut. Det dåliga måendet i kombination med en rebellisk personlighet, banade vägen för att hamna allt djupare mot botten.
– Hade jag fortsatt på samma spår hade jag inte levt i dag. Antingen hade drogerna eller suicid tagit död på mig, konstaterar Olivia.
Men så blev hon gravid, 15 år gammal. Plötsligt var det som att allt föll på plats.
– Så fort jag plussade på stickan vände allt. Jag slutade med drogerna, alkoholen och slutade umgås i dåliga kretsar. Att få barn tidigt kändes rätt direkt.
Olivia såg nu sin chans att ordna upp sitt liv. Men det var få som trodde att hon skulle klara av det. Nyheten om graviditeten spred sig och misstron och hatet mot Olivia var ett faktum.
– På sociala medier var det värst, folk skrev: ”Hoppas bebisen dör” och mängder om mig och hur dålig jag kommer bli som mamma. Redan innan han föddes gjordes flera anmälningar till socialtjänsten och även efter födseln.
Blev utredd och granskad
Efter flera möten och utredningar kom man fram till att Olivia var fullt kapabel till att ta hand om sin son.
– Det var en stor stress som nybliven mamma att folk spred lögner om mig när jag lagt allt negativt bakom mig. Det kändes som att jag fick tippa på tå den första tiden och att man ständigt hade ögonen på sig.
Men Olivia var bestämd. Hon kämpade på med fördomar och konstant granskande, samtidigt som hon hade fullt upp med att vara mamma och planera för en bättre framtid.
En del i det var att bryta med Leos biologiska pappa, som hon lämnade två veckor efter att Leo föddes.
– Det var ingen trygg miljö. Mitt barn ska inte tvingas växa upp i en sådan värld så det var ett självklart beslut, även om det var tråkigt att familjelivet inte blev så som jag hade hoppats, säger Olivia, som sedan dess har haft ensam vårdnad om sonen.
Strax efter beskedet om graviditeten tog Olivia beslutet om att hoppa av skolan. Ett beslut hon aldrig har ångrat.
Hoppade av skolan
– Att prioritera mig själv och Leo var viktigast och jag har klarat mig bra utan gymnasiestudier ändå, säger Olivia som har fast jobb som undersköterska i Vara kommun.
Även om livet tog en ny vändning på många plan, var Olivias självkänsla på bott, i synnerhet om hur hon såg på sig själv och sin kropp.
– När Leo var runt ett år fick jag anorexi. Vi valde då att flytta hem till mamma under en period, som stöttade upp när jag behövde hjälp av vården.
Motivationen till att bli frisk var dock hög: Sakta men säkert blev Olivia så pass frisk att hon och Leo kunde flytta till ett eget boende.
Stabilare än någonsin
I dag, några år senare, mår Olivia bra i sig själv. Hon har blivit mamma för andra gången till en liten Milo på tre månader. Men framför allt är det Leo som är märkbart stolt att titulera sig storebror.
– Han önskade sig ett syskon redan innan jag hade partner, så han blev jätteglad när han fick veta om Milo, säger Olivia, som är i fullt sjå med att mata en hungrig Milo.
Olivias sambo, Wilmer, har dessutom blivit till en fadersgestalt åt Leo.
– Kan jag ringa pappa, frågar Leo, när Wilmer kommer på tal.
– Jag har haft svårt att släppa in någon, men Wilmer bevisade tidigt att han var pålitlig. För mig var det viktigaste att se hur han var med Leo. När jag såg hur bra allt fungerade mellan dem så kändes det rätt. Nu är ju Wilmer hans pappa, säger Olivia.
Under de sju åren som Leo har funnits, har Olivia vuxit upp, ordnat upp sitt liv och för det, är hon stolt.
– Allt är bara så stabilt. Jag har vuxit jättemycket som person och har ändrat hela mitt tankesätt. Jag har gått från botten i livet till chansen att få ett bättre liv. Leo gav mig styrkan och han räddade mig, verkligen.
Samtidigt känner hon lite av en triumf när det gäller de personer som inte trodde på henne.
”Vad var det jag sa”
– De har fått äta upp allt de sa. Ibland när jag möter någon och de inser att jag fortfarande har mina barn vid min sida och är fullt fungerande, kan jag känna: ”Vad var det jag sa”, det är lite kul, säger Olivia Milesson och fortsätter:
– Men jag visste från början att jag skulle klara av det. Det fanns aldrig några tvivel från mitt håll. Men det är alltid skönt att bevisa någon som hade helt fel uppfattning.