Hoppa till huvudinnehållet

Snooza har blivit ett vedertaget verb

Publicerad:
Reporter Karin Långström
Karin Långström
redaktion@sla.se

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

När försov du dig senast? Är det inte lite ovanligt nuförtiden? Några av läsarna har säkert en gammal hederlig väckarklocka kvar på nattygsbordet, en sån där konstruktion i form av en pendel som slår mellan två minigrytlock. Ljudet blir metalliskt distinkt och inte alls lika vilsamt som dagens mobila väckare där det går att välja mellan allsköns behagliga väckningsmelodier.

Alla har väl någon gång råkat ut för att ha fått tyst på väckarklockans ihärdiga ringande och glömt att ställa om den till en senare ringningstid. Numera är det mycket enklare att snooza. Ordet publicerades i Svenska Akademiens ordlista 2015 och betyder att vakna efterhand genom upprepade väckningssignaler varvid man ofta stänger av de första. Idag lär verbet vara vedertaget bland befolkningen och har under de senaste dagarna aktualiserats genom att forskningen nu visat på snoozandets positiva inverkan på mänskligheten.

Det handlar om att vakna upp långsamt i sin egen takt, och för en morgontrött person är ju detta ett glatt budskap. Hjärnan behöver vänja sig vid det vakna tillståndet i lugn och ro, lämna drömmarnas värld och djupsömnen och ta in en ny dag med alla dess utmaningar.

Tekniken hjälper oss att vara individualister. Förr i tiden fanns det kanske en klocka i varje hus. Moraklockan och gårdsklockan angav tiden, liksom de i dag fortfarande ringande kyrkklockorna. Men de är ju av naturen inte individuellt inställda, till förtret för en och annan som inte begriper varför Svenska kyrkan prompt måste ha sin traditionella klockringning igång. På många håll rings inte bara på morgonen och kvällen utan också ett flertal gånger inför söndagsgudstjänsten. En timma före, för att folk skulle vakna på den lediga dagen och göra sig redo för kyrkogång, och en kvart före vid händelse att prästen som kanske fastnat i morgontidningen skulle påminnas om att ta sig över till kyrkan. Begreppet prästaringning används fortfarande på en del håll.

Idag är vi individualister och får öva oss i att leva med de andra som har andra vanor och seder. Någons behagliga uppvaknande i etapper kan innebära att någon annan blir distraherad. Men jag tilltalas av tanken att gradvis vänja mig vid vakenhet. Lyfter jag tanken till det som händer i världen kämpar jag mot uppgivna tankar. Hur kunde det bli så här? Vi ska fira FN-dagen och varför kan inte alla bara tycka att det kunde vara fred på jorden?

Obstinata dagar vägrar jag att vänja min hjärna vid den sortens vakenhet som handlar om att vara uppmärksam mot misstänkta föremål på allmänna platser, uppdatera arbetsplatsens beredskapsplan eller ha ett förråd av konservburkar och knäckebröd för säkerhets skull. I have a dream, meddelade medborgarrättskättskämpen och inspiratören Martin Luther King, och tänk om vi kunde vakna upp till en värld utan slaveri eller krig.

Men vi kan betrakta snoozandet som en stund av kraftsamlande inför att möta en ny dag. Det är skönt att kliva upp utvilad, och livet är trots allt alltför spännande för att försova sig ifrån det.


Hiss: En långsam morgon i lugn och ro

Diss: Krig och elände

Artikeltaggar

ArbeteArbetsplatserDjur och naturFNMartin Luther KingNaturSjöar och havSvenska AkademienSvenska kyrkanTeknik