Hoppa till huvudinnehållet

Verkligheten är den omvända

Publicerad:
Johan Emanuelsson svarar om älgförvaltning och håller inte med om den bild som Miljöpartiets Elin Söderberg och Emma Nohrén målar upp.
Johan Emanuelsson svarar om älgförvaltning och håller inte med om den bild som Miljöpartiets Elin Söderberg och Emma Nohrén målar upp. Foto: Paul Kleiven

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Svar på debattartikel om älgförvaltning från Elin Söderberg, klimat och landsbygdspolitisk talesperson (MP), Emma Nohrén, ordföranden i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (MP). Skogen ses ofta som Sveriges främsta naturresurs, viktig för ekonomi, energiförsörjning, klimat och biologisk mångfald. Miljöpartiet skriver att skogen inte bara finns till för skogsbolagen och kopplar det till att älgstammen är för liten, och därmed ger sämre förutsättningar för jägarna. Den verkliga situationen är dock den omvända.

Lagstiftningen anger att förvaltningen av älgstammen ska vara adaptiv, vilket innebär att avskjutningen ska anpassas så att älgstammen är i balans med betesresurserna. Den ska också skötas så att den tar hänsyn till viktiga allmänna intressen som biologisk mångfald och skador på skog. Detta innebär att myndigheterna ställer upp ett antal mål där skadorna på tall är prioriterat. Men lagstiftningen har inte följts. Avskjutningen har inte anpassat så att målen kunnat nås. Under 1970-talet tilläts älgstammen att växa lavinartat. Sedan dess har Sverige haft världens tätaste älgpopulation.

Världen har aldrig skådat så stora älgstammar som vi har haft i Sverige de senaste 40 åren. Naturligtvis har skogsekosystemet blivit kraftigt påverkat genom överbetning. Tallens tillväxt sänks med nästan sju miljoner kubikmeter varje år på grund av betet. Alla dessa förlorade träd kunde ha bidragit till Sveriges ekonomi. De kunde ha fångat upp och lagrat koldioxid samt ersätta fossil energi. De kunde ha bidragit med substrat från hotade nedbrytare bland svampar och insekter. Störst direkt påverkan har dock älgens betet på trädslag som rönn, asp, sälg och ek.

Det är också älgarnas och jägarnas skog

Dessa tillhör de hårdast drabbade av betet samtidigt som de är centrala för mycket av mångfalden i skogen. Överbetningen har med tiden kraftigt minskat älgens tillgång på foder. Detta leder till att älgarna får minskad fertilitet, minskad vikt och ibland drabbas av ren svält. I områden där älgstammen har skötts i enlighet med lagstiftningen har dock naturen börjat återhämtat sig. Viktiga betesväxter har åter börjat spira. Älgarna har börjat må bättre och har också kunnat tillåtas att öka i antal.

Miljöpartiet behöver byta inställning och börjar verka för att lagstiftningen för älgförvaltningen följs, för det hade gett bättre ekonomi, klimat och mångfald. Det hade dessutom varit bra för älgarna och tilltron till lagstiftningen. Att viltstammarna ska vara i balans med betesresurserna borde vara en självklarhet för alla.

Johan Emanuelsson

Tibro

Artikeltaggar

Biologisk mångfaldDjur och naturLagstiftningMiljöpartietNaturSkogÄlgjakt