Hoppa till huvudinnehållet

Grunden till barns fostran ligger hos föräldrarna

Publicerad:
Krister Lind lyfter föräldrarnas ansvar när det gäller barnuppfostran. Illustrationsbild, personen på bilden har ingenting med texten att göra.
Krister Lind lyfter föräldrarnas ansvar när det gäller barnuppfostran. Illustrationsbild, personen på bilden har ingenting med texten att göra. Foto: Janerik Henriksson/TT

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Med tanke på allt hat, hämndbegär, kriminalitet, skjutningar etcetera tycks det inte finnas gränser för vad som är rätt och orätt. I dagens debatter läggs fokus på att skolan, socialen och andra myndigheter har ett stort ansvar gällande barns uppfostran. Visst har de ett ansvar. Men vilket ansvar har vi som föräldrar?

Den frågan lyser med sin frånvaro. Själva ansvaret och grunden till barns fostran måste ligga hos föräldrarna. Om ansvaret inte finns hos föräldrar är risken stor att vi också förlorar många bland den generation barn som nu närmar sig tonåren.

Det kan inte vara rätt att barn som inte är tonåringar eller är i tidiga tonåren ska vara ute sena kvällar och nattetid. I många familjer är inte föräldrarna närvarande och då blir det "fri uppfostran" där barnen glider runt vind för våg med risk för att hamna i klorna på kriminella gäng; en situation som allt oftare leder till kontakt med socialtjänst och SIS-boende (Statens Institutions Styrelse), ungdomshem (ungdomsfängelse). Den som har erfarenhet av sådan verksamhet vet att de flesta intagna har svåra familjeförhållanden bakom sig. Och inte blir situationen bättre när femton- och sextonåringar placeras ihop med fullfjädrade kriminella och missbrukare i övre tonåren där de får lära sig hierarkins hackordning. Under en frigång med en intagen sa hen till mig när vi var på väg tillbaka till avdelningen: "Jaha. Nu ska man in och spela det hierarkiska spelet igen."

Som förälder har vi stort ansvar. För många av oss räcker inte kunskapen till när barn hamnar i destruktiva mönster. Det är mycket vi behöver förstå för att kunna hjälpa på rätt sätt. För att se barnets behov och brister är det bra att analysera sig själv för att bli klar över egna brister, sociala fördomar etcetera. När vi vet detta behöver vi inte överföra egna brister och fördomar till barnen.

Det är en konst att kunna väcka barns intresse för annat när destruktiva intressen infunnit sig. Mycket kunde vara annorlunda om vi föräldrar hade förmåga att leda barnen i rätt riktning. Det betyder inte att alla är oförmögna att leda barnen rätt. Barn behöver lära sig vad som leder till goda relationer ihop med andra. Lära sig plikt och ansvar. Inte höra hur vi vuxna talar illa om grannen eller någon annan. Där föräldraansvar och gränssättning uteblir är risken stor att exempelvis förtal och skvaller leder vidare till våld och kriminalitet hos barnen. "Den som vet det rätta gör det rätta", Platon.

Krister Lind

Förälder och Skövdebo

Artikeltaggar

BarnBristerKriminalitetMänskligt