Mustafa Panshiri inspirerade: ”Försöker ställa de jobbiga frågorna”

Mustafa Panshiri inspirerade och utmanade med olika frågeställningar när han föreläste under familjecentralernas ”kick-out”.

– Jag har inte de rätta svaren men jag försöker ställa de lite jobbiga frågorna, säger Mustafa Panshiri.

Stöd till utrikesfödda föräldrar, Anpassat föräldraskapsstöd, är ett projekt som pågått under tre år på familjecentralerna. Det handlar både om språkstöd och stöd i att vara förälder i ett nytt land.

Förra året tilldelades projektet Skövde kommuns likabehandlingspris och av de pengarna anordnade de en ”kick-out” för de som jobbat i projektet och för särskilt inbjudna. En dag med inspiration och workshops för att bli ännu bättre på att möta föräldrarna.

En inspiration

En särskilt inbjuden gäst är föreläsaren och tidigare polisen Mustafa Panshiri. Han är ursprungligen från Afghanistan och såg tidigt utmaningarna med den svenska integrationen. Han föreläser och utbildar i integration och inkludering och är ofta ute i skolorna där han pratar med ungdomar om hur det är att leva i ett sekulärt och demokratiskt samhälle som Sverige.

Hos familjecentralerna i Skövde diskuterade han bland annat skillnader mellan kulturer med fokus på familjer och barnuppfostran.

– I mötet med andra kulturer måste vi även se på den svenska kulturen och kanske få en syn på oss själva, är vi de normala i världen, är det vi som är bäst på barnuppfostran och värderingsfrågor? Eller kan det vara så att människor som kommer hit också har verktyg som vi kan använda oss av? Men man måste självklart följa svensk lagstiftning och föräldrabalken, det är jätteviktigt, säger Mustafa Panshiri.

”Inte får verktyg”

Han säger att de som kommer hit och vill fostra sina barn känner sig ganska maktlösa i mötet med det svenska samhället.

– De tycker inte att de får de verktyg de behöver för att uppfostra sina barn, speciellt när de får problem med barnuppfostran. De tycker att det är konstigt att de får en manual med barnkonventionen, de tycker snarare att det stjälper än hjälper.

I projektet Anpassad föräldraskapsstöd är det långsiktiga målet att de unga ska nå godkänt i skolan och att bli mer inkluderade i samhället. De arbetar för att stötta föräldrarna i deras språkkunskaper och i sitt föräldraskap men även ge information om vilka rättigheter och skyldigheter de har, hur man kan sätta gränser och bygga goda relationer med sina barn, bland annat.

Vad kan du skicka med till dem?

– De som jobbar med det här dagligen är experter på frågan. Det enda jag kan säga är att var nyfikna på andra människor och deras kulturer. Inte bara säga att i Sverige gör vi så här, det är viktigt så klart, men var nyfiken på hur man gör i Chile, i Syrien, i Afghanistan, finns det grejer som de gör där som kan vara nyttiga här också, säger han och tillägger:

– Varför har våra nordiska länder en större auktoritet bland läraryrket än i Sverige? Varför har det blivit så? Kan det ha något med det svenska systemet att göra, vårt sätt att se på det? Har vi urvattnat auktoriteten i Sverige, att vi blandar ihop det med auktoritär, vilket är en annan sak. Jag har inte de rätta svaren men jag försöker ställa de lite jobbiga frågorna.

Stöd och hjälp

I projektet har de bland annat utbildningen ”Förälder i nytt land”, de anordnar familjecaféer och de har kulturtolkar. En kulturtolk som hjälper till att förstå sammanhang, vad olika delar i samhället har för funktion.

– Att få en mer kulturell översättning, att bygga broar så att man kan förstå varandra för vi har mycket att lära av varandra på bägge håll, säger Mirjam Nydahl, projektledare för Anpassat föräldraskapsstöd.

På grund av pandemin inledningsvis har projektet förlängs fram till sommaren och de är nöjda så långt.

– Det har gått bra, som en kollega säger, det är i svängarna som man lär sig något. Det var en utmaning att starta i pandemin, ibland har det varit manfall så vi inte kunde starta upp en kurs som det var tänkt och då startade vi upp en digital kurs istället. Det har varit en väldigt bra arbetsgrupp med en öppenhet för att tänka nytt.

Har ni nått målen i projektet?

– Både ja och nej. Vi har nått en del föräldrar som själva uttryckt att de har varit väldigt ensamma och stått långt ifrån samhället. Vi ville verkligen nå dem oavsett hur länge de har bott i Sverige. Men det finns fler föräldrar och vi får hela tiden tänka hur når vi fler. Det känns väldigt gott att vi håller på att utbilda kursledare som kan dari, persiska, pashto och somaliska så vi kan nå ännu fler, säger Miriam Nydahl och tillägger:

– Det handlar verkligen inte bara om nyanlända. Oavsett hur länge man har bott i Sverige har man den språkliga eller kulturella utmaningen, krocken, att komma in eller förstå det är då vi behöver vara där och möta.

Kommer ni att ha möjlighet att fortsätta jobba så här även när projektet är över?

– Vi är väldigt mycket där nu att vad är det som krävs i den ordinarie verksamheten för att vi ska kunna fortsätta. Då blir det även viktigt att titta på vad som är effektivt, vad kan vi skala bort som inte behövs och vad ska vi fokusera på. Vad är det bästa sättet att fortsätta på?

– Nu är det väldigt mycket strömningar att man ska satsa på förebyggande arbete och det här är verkligen förebyggande arbete när vi satsar på föräldrar med barn i de lägre åldrarna. Det är skönt att organisationen uppåt uttrycker att det här är bra och hur löser vi det? Så hur har jag inte svar på än.

”Är fantastiskt”

Hon säger att det som varit mest betydelsefullt i projektet är att se föräldrar som känt sig osäkra och ensamma växa i sitt föräldraskap.

–Även att se dem bli en del av sammanhanget och kunna påverka sin egen situation, ta sig vidare framåt. Men också att se barnen landa och bli trygga i den öppna verksamheten på familjecentralen och sen höra att inskolningen på förskolan har gått som en dans, det är fantastiskt.