När Hemslöjdens riksförbund delade ut sina årliga stipendier var Sandra Stigert från Karlsborg en av de 13 som av 160 sökanden valts ut. 10 000 kronor från Bo Hammarskiölds fond ska nu gå till att fortsätta arbetet med att bevara och sprida tekniken och hantverket kring att tälja spånfåglar.
– Det här är ett projekt på två år men jag hoppas kunna fortsätta även efter att de har gått, det är min dröm.
Sandra Stigert har alltid inspirerats av just fåglar, men hade aldrig vare sig sett eller hört talas om spånfåglar. Inte förrän en god vän hittade en vacker fågel på loppis i april i år:
– När jag berömde den visade hon mig en bild på en annan sorts fågel som hon hoppats kunna hitta, och jag blev helt såld. Hon kallade den för ”lyckofågel”, jag hade aldrig sett en sådan tidigare men hantverket var magnifikt; skuren i ett och samma trästycke och såg både skör och stabil ut, berättar hon.
Det visade sig att Skaraborg är känt för just dessa spånfåglar och efter lite mer letande hittade Sandra fram till en tillverkare i Hova, Thord Mellgren. Men tyvärr visade det sig att Thord hunnit gå bort.
– Då hade jag inga mer spår att gå på och enligt hemslöjdskonsulenten i Skövde fanns det sorgligt nog ingen som burit vidare tekniken och hantverket. Det såg alltså ut som om att kunskapen om att tälja spånfåglar blivit utrotad.
Ett sammanträffande
Där föddes tanken om att själv försöka slöjda de tunna vingarna och genom ett täljforum hittade Sandra mot alla odds en person som hade just den kunskapen – men inte nog med det:
– Han heter Lars Göran Hall och visade sig vara bosatt i det lilla, fantastiska samhälle där min mormor bott i hela mitt liv. Där, i Rimforsa, hittade jag alltså min mentor, 81 år gammal, och han å sin sida svarade att ”jag har längtat efter att någon ska vilja komma hit och lära sig”.
Nu har hon täljt spånfåglar sedan september och hantverket tar ungefär en timme när allt går som det ska.
– Men först måste man ju ut i skogen och hitta virket, det är jättekinkigt vilket virke som funkar till detta. Och när man sitter och gör fågeln kan det vara en liten, liten grej som gör att man får kasta den, även om man har hunnit halvvägs redan.
Skapar nätverk
Till att börja med ser hon detta som ett tvåårigt projekt, där första året fokuserar på att lära sig samt att skapa både ett internationellt och ett nationellt nätverk av andra som gör fåglarna.
– Det är för att få så mycket information som möjligt så att allting lever vidare hos mig på något sätt, så att det finns någon som verkligen kan, och sedan är tanken att tekniken ska spridas från och med år två.
– Redan nu har jag ett litet nationellt nätverk med två riktiga mästerslöjdare som också vill lära sig detta genom mig, och som sedan ska hjälpa mig med att sprida det genom workshops, kurser och det redan befintliga Instagramkontot ”Lätta vingar”, samt genom en samlad skrift.
Omgärdas av sägen
En sådan finns nämligen inte, trots att fågeln, som även benämns som takfågel och julfågel, är en gammal företeelse i Sverige som finns i olika varianter i många hem och som omgärdas av olika versioner av en sägen.
– Vart jag än hittar spånfåglar möts jag också av en berättelse om hur just denna sorts fågel uppfanns; det är som om alla som täljer fåglarna visar vördnad för ursprunget genom att inleda med att ständigt återberätta denna historia. Versionerna är många men det är egentligen bara små detaljer som skiljer dem åt, förklarar Sandra.
Ytterligare ett sätt att sprida fågeln är genom en stor utställning, som Sandra och de andra två i nätverket hoppas ska kunna vandra runt i Sverige.
– Den här tekniken är så häftig och går det bra så hoppas jag så klart att det här fortsätter även efter år två, att jag kan fortsätta hålla kurser, att det bara växer, det är verkligen min dröm.
Betyder mycket
Att vara en av få att ta emot årets stipendium och därtill hålla en föreläsning i ämnet för bland annat alla ordförande för hemslöjdens samtliga medlemsföreningar pekar på att det inte är en orimlig dröm.
– Att få stipendiet betyder jättemycket och det är väldigt högtidligt att få ta emot något sådant. Det hade varit runt 160 ansökningar och vi var 13 som tilldelades de här stipendierna, så det känns som ett kvitto på att man är på rätt väg.