För barn och unga i samhällsvård. Så heter den utredning som Carina Ohlsson (S) nyligen lämnade över till socialtjänstminister Camilla Waltersson Grönwall (M). Målet är att förbättra för de 25 000 till 30 000 barn och unga som idag är placerade.
Hon fick uppdraget i oktober 2021 av dåvarande socialminister Lena Hallengren (S). Egentligen skulle det redovisats i våras men på grund av det stora utredningsuppdraget fick de förlängt ett halvår.
– Vi skulle titta på hela vårdkedjan och hur barn och unga i samhällets vård garanteras trygghet, säkerhet och god vård. Och titta på alla former av boende, familjehem, stödboende, HVB-hem och SiS. Vi skulle också kolla med skolgången och tillgången till hälso- och sjukvård.
”Vi har varit ett team”
Tillsammans med utredningssekreterarna Marta Nannskog, Per Alexandersson och Cecilia Östergren har de gjort en cirka 1300 sidor lång utredning med 130 förslag. De har också tagit in annan hjälp.
– Vi har varit ett team. Sedan har vi också haft en expertgrupp som mötts relativt många gånger. Det har varit från olika instanser, olika departement och barnrättsorganisationer.
Intervjuade barn
En av de viktigaste sakerna var att låta barnen och ungdomarna höras. Därför kunde de, med hjälp av barnrättsorganisationer, intervjua ett trettiotal barn som antingen hade varit placerade tidigare eller var det då. Intervjuerna skedde både enskilt och i grupp. Det var viktigt att barnen skulle känna sig lyssnade på och delaktiga.
– Under hela tiden har vi följt dem och också presenterat förslag för dem. Det har varit utgångspunkten, det som de fört fram, de brister som de både råkat ut för och sett.
Starka citat
Carina har fått höra många berättelser från barn och unga som slutat lita på vuxenvärlden.
– Det har varit jättestarka intervjuer. Man känner själv att man får en klump i magen, att det ska behöva gå till så här. Någon har sagt: ’De bytte socialsekreterare för mig varje vecka. Jag vet inte varför de bytte så många gånger. Jag blev slängd runt som en trasdocka som ingen ville ta hand om.’
Fler starka citat är: ”Man packar aldrig upp 100 procent för man vet inte”, ”Jag har flyttat åtta gånger och bytt skola fem gånger. Jag orkar inte träffa nya människor.” Ganska många har sagt ”Jag önskar att alla familjehem gör det av kärlek och inte av pengar”.
– Jag har alltid ställt frågan: Vad skulle du önska? Då är det mest generella svaret: ’Att någon tycker om mig.’ Det är ju förfärligt att det är barn och ungdomar som har den känslan, att det inte finns någon som tycker om dem.
Bekräftade brister
Carina berättar att många av de brister som påtalades bekräftades när berörda vuxna tog del av citaten.
– De som på olika sätt jobbar med de här barnen och ungdomarna har bekräftat de bristerna. Det har även nästa led, chefer och så.
Mottagande skolor skulle kunna bli bättre på att analysera kunskapsläget och om det nya barnet behöver någon hjälp. Den lagstadgade hälsoundersökningen har inte alltid genomförts och det har brustit när det kommer till tandvård, något de nu hoppas kunna ändra på.
Som det är nu rimmar det inte alls med barnkonventionen, som blev svensk lag 2020, menar Carina. Hon menar att det är samhället som gemensamt har ansvaret för placerade barn, det är också samhället som brustit.
Delaktighet
Carina återkommer flera gånger till att barnen upplever att besluten tas över huvudet på dem, att de inte får tycka till eller blir informerade. Exempel finns på barn som tror de ska åka på sommarlov till mormor men dagen innan blir placerad utan att ha fått någon förvarning.
– Vi har ett förslag att innan ett barn placeras så ska de göras delaktiga om vad som kommer ske. Innan det skett ska de inte placeras helt enkelt. Det är aldrig mer bråttom än att man faktiskt kan delge och prata med barnet om vad man tänker göra.
Förslagen
Förslagen rör alla nivåer, både kommun, region och stat. De vill att samhällsvård ska bli den gällande termen. De vill också lagstifta om omtanke eftersom det ordet på ett bra sätt beskriver att det både handlar om att bli omtyckt och att få vård och bästa förhållanden.
Ett centralt förslag är att barn och unga ska bli delaktiga. ”De är ju experter på sina egna liv” säger Carina. De vill också att en högre andel placeras i familjehem istället för HVB eller SiS då familjehem är att föredra framför institution.
Uppföljning
För att höja kvaliteten vill de se ett nationellt register hos IVO över familjehem och att tillståndet för att vara familjehem ges av kommunerna. Om ett familjehem får klagomål på sig eller missförhållanden påvisas ska IVO kunna återkalla tillståndet.
De ser det som viktigt att även den ursprungliga familjen följs upp. Under första året av en placering vill de se att socialtjänsten och en socialsekreterare som är ägnad åt just det barnet hör av sig minst en gång i månaden, men inte bara för att ”kolla läget” lite allmänt.
– Man ska också följa upp ordentligt så man vet - fungerar det här? Hur ser det ut? Behöver barnet vård? Hjälp i skolan?
Det måste jobbas mer för att få ett slut på att barn blir utsatta för övergrepp där de är placerade och riktlinjer för detta borde tas fram.
SiS
En central funktion på SiS-hem borde skapas dit barn och unga kan vända sig om de blir utsatta. De vill också se mer av fostran.
– Det är ju sådant som sker vanligt i familjer och det behöver finnas med som en del i HVB och SiS också.
Förhoppningar
Utredningens förslag kommer nu beredas i Regeringskansliet och Carina hoppas på ett gott resultat. Hon tycker den blev väl mottagen och att frågan kändes angelägen.
– Man ser ju att det är så många brister så man måste göra något. Det känns som att det finns en sådan förhoppning tycker jag.