Hoppa till huvudinnehållet

Även det obekväma måste få sägas

Publicerad:
”Sociala medier bidrar tyvärr till att tysta individer. Kostnaden för att tysta någon är liten eller ingen alls, samtidigt som skadorna blir mycket stora för den som utsätts för näthat”, citerar ledarskribenten.
”Sociala medier bidrar tyvärr till att tysta individer. Kostnaden för att tysta någon är liten eller ingen alls, samtidigt som skadorna blir mycket stora för den som utsätts för näthat”, citerar ledarskribenten. Foto: 20520

Detta är en ledarartikel som uttrycker Skaraborgs Allehandas politiska linje.

I veckan presenterades en ESO-rapport som visade att självcensur är påfallande utbrett. Vanligast är att högerväljare känner att de inte kan uttrycka sina åsikter öppet.

Rapporten Talande tystnad bygger på svar i 2021 och 2022 års SOM-undersökningar. Deltagarna fick frågor om de i dagens politiska klimat avstår från att öppet ”uttrycka sina åsikter eftersom andra kan tycka de är stötande”. De fick även frågor om vilka samtalsämnen och sammanhang som orsakar självcensur. Syftet var att klarlägga när någon avstår från att framföra en åsikt i fruktan för sanktioner.

Resultatet visar att det är minst vanligt att man censurerar sina åsikter i umgänget med vänner och familj och mest vanligt på sociala medier. ”Sociala medier bidrar tyvärr till att tysta individer. Kostnaden för att tysta någon är liten eller ingen alls, samtidigt som skadorna blir mycket stora för den som utsätts för näthat”, förklarar en av upphovsmännen Sten Widmalm.

Det visar sig också att de mest självcensurerade ämnena är invandring och migration samt att högerväljare, särskilt de som röstar på Sverigedemokraterna, är mer drabbade. Att allt inte bör sägas är förnuftigt. Det finns inget större värde i att påpeka att damen mitt emot har mustasch eller att kollegan lagt på sig. Viss självcensur är därför bra.

Däremot är det inte alls bra när vissa lyckats skapa en kultur där andra inte längre vågar stå för vad de tycker. Trots att många av dessa åsikter är helt normala och delas av en betydande del av befolkningen har de blivit föremål för stigmatisering och fördömande. Det här utgör en fara för det öppna samtalet och den demokratiska processen.

Grunden för en sund demokrati vilar på en mångfald av åsikter och det fria utbytet av idéer. Det är genom diskussion, som ju skapas av att vi inte håller med varandra, som samhällen utvecklas och anpassar sig till förändring. Ett samhällsklimat där vissa skambeläggs och blir rädda för att uttrycka sig snedvrider samtalet och innebär en kännbar försämring av den idémässiga mångfalden.

Resultatet har vi sett. Det skapades en kultur där alla med synpunkter på migrationen sågs som radikala, ibland till och med som extremister, och där man hellre diskuterade SD än invandring. När pendeln väl vände slog den lika långt åt andra hållet, och Socialdemokraterna deklarerade att de alltid stått för en samhällsanalys och ett tankegods som i allt väsentligt lika gärna kunnat komma från SD. Därför ska det bli intressant att se hur självcensuren ser ut i kommande års SOM-undersökningar.

Samtidigt finns det en viktig lärdom att dra av detta. Ju längre pendeln dras åt ena hållet, desto länge slår den åt det andra. Även inom opinion, politik och lagstiftning. Därför är det angeläget att främja en kultur där människor känner sig trygga att dela med sig av sina tankar och idéer, även om de går emot den rådande strömmen. För nu vet vi vad som händer annars.

Per-Ola Olsson/SNB

Artikeltaggar

ESOInvandringKulturNäthatPer-Ola OlssonSamhälleSociala medierSocialdemokraternaSten WidmalmSverigedemokraterna